Deltog i folkvandringarna
Vid mitten av 300-talet börjar de att uppträda härjande till sjöss. Samtidigt var saxarna ett av de folk som invaderade
Gallien efter att romarna tvingats öppna sina gränser mot Rhen år
406 e.Kr. När
hunnerna under
Attila stormade mot Gallien i mitten av 400-talet, var saxarna en av de
germanstammar som tillfälligt förenade sig med
romarna och besegrade hunnerna år
451 i
slaget vid Katalauniska fälten.
Saxarna upprättade ett eget starkt rike och hävdade sig länge mot frankerna, och var även i förbund med dem när de gemensamt besegrade thyringarnana år 531 och delade upp deras land. När langobarder år 568 gick över Alperna mot romarna, blev de förstärkta av bland annat 20 000 saxare#REDIRECT.
Erövringen av Britannien
MÃ¥nga saxare, tillsammans med
angler,
jutar,
friser och
franker, invaderade på
400-talet Britannien och gav efter att de besegrat de
keltiska britterna i nuv. England namn åt grevskap såsom
Essex,
Sussex och
Wessex. Saxarna var där den dominerande folkgruppen från och med slutet av 700-talet fram till
normandernas invasion
1066. De hade då blivit ett enhetligt folkförbund och kallades gemansamt för
anglo-saxare, fast det område som idag utgör England var uppdelat i
småriken.
Besegras av frankerna
År 722 gör frankerna under
Karl Martell saxarna avhängiga och skatteskyldiga. År 772 gör dock saxarna uppror mot frankerna under sin hövding Widukind och hans bondehär, som var i opposition mot den saxiska adeln som ville ha en union med frankerna och
Karl den store. Detta leder till massakern vid Werden år 782 då 4 500 saxare avrättades. Widukind höjer dock upprorsfanan flera gånger innan han slugiltigt besegras och frankerna intar Saxland år 804.
Saxarna består dock länge som folk, och under flera hundra år benämns nordvästra Tyskland av bland annat vikingarna som Saxland.
Mytologi
I
Ynglingasaganss prolog berättar
Snorre Sturlason att det saxiska folket uppkom genom att
asakonungen Oden och hans folkskaror, på sin färd från
Svarta Havet till Sverige, lämnade kvar två av sina prinsar i Norra Tyskland, varifrån deras ättlingar sedan lade under sig det som sedan blev Saxland.