Historia
Då den socialistiska förbundsrepubliken
Jugoslavien splittrades
1992 återbildade delrepublikena
Serbien och
Montenegro förbundsrepubliken Jugoslavien.
FN och en rad stater (däribland
USA) vägrade dock erkänna den nya staten som Jugoslaviens efterföljare och den blev inte medlem av FN förrän den
1 november år
2000 efter regimskiftet i
oktober det året. Under
1990-talet var förbundsrepubliken Jugoslavien inblandat i de
jugoslaviska krigen.
Den 4 februari 2003s omvandlades de två återstående republikerna i förbundsrepubliken Jugoslavien till den lösa konfederationunionen Serbien och Montenegro. Delstaterna hade under 1990-talet glidit alltmer isär politiskt och Montenegro har fått ökad självständighet från Belgrad, symboliskt genom införandet av ny flagga och nationaldag 2004.
Den 21 maj 2006 hölls folkomröstning i Montenegro om landet skulle lämna unionen med Serbien och bli helt självständigt eller inte. Resultatet blev cirka 53 % för självständighet. Montenegro utropade sig den 3 juni 2006 som självständigt och unionen upphörde då de facto. Den 5 juni 2006 förklarade sig Serbien i sin tur självständigt från unionen som därmed upplöstes.
Geografi
Serbien och Montenegro hade en yta på 102 350 km². Montenegro är betydligt mindre än Serbien och ligger sydväst om Serbien. Montenegro har en 199 kilometer lång kust mot
Adriatiska havet medan Serbien är kustlöst. Serbien utom Kosovo består i huvudsak av slättland och låga kullar. Kosovo och Montenegro har däremot ett mycket bergigt landskap.
Städer
Landets största stad var Serbiens huvudstad
Belgrad med 1 711 800 invånare. Ingen annan stad kom i närheten av dess storlek och av landets nästföljande städer,
Novi Sad,
Niš,
Priština,
Kragujevac och
Podgorica (i Montenegro), hade ingen mer än 200 000 invånare.
Administrativ indelning
Politik
Parlamentet, som hade sitt säte i Belgrad, hade 126 medlemmar; 91 från Serbien och 35 från Montenegro. Författningsrätten hade säte i Podgorica. I september 2004 blev gamla socialistiska symboler ersatta med en ny flagga och nationalsången 'Boze Pravde' (i Serbien). 3 april 2003 blev landet det 45:e medlemslandet i
Europarådet.
Demografi
Serbien och Montenegro hade 10,8 miljoner invånare varav endast 660 000 bodde i Montenegro.
Serber och montenegrinert är ett sydslaviskt folk som är
ortodox kristna och talar
serbiska.
I Montenegro bor 200 000 serber. Dock finns bland åtskilliga montenegriner en känsla av att ha en distinkt identitet som är separat från den i nationell mening serbiska, vilket är en kontroversiell fråga mellan de nyligen separerade länderna Serbien och Montenegro. Etniskt och historiskt kan uppemot 600 000 montenegriner räkna sig som serber. I Serbiens provins Kosovo är kosovoalbanerna majoritet och är muslimer med albanska som modersmål. I Serbiens norra provins Vojvodina utgörs befolkningen av 70% serber, de andra stora grupperna är främst ungrare och kroater. Största andelen av befolkningen i Serbien och Montenegro utgjordes av serber på 67,5%, albaner 18%, montenegriner 7%, ungrare 3,5% och övriga 5%.
Ekonomi
Varje delstat hade sin egen ekonomiska politik och valuta. Serbien har
serbisk dinar (CSD) och Montenegro
euro. Rest-Jugoslavien drabbades av en svår ekonomisk kris i början av
1990-talet och var sedan under sin existens ett av de fattigare länderna i Europa. Nettoinkomsten per invånare var år 2002 cirka 149 euro i månaden. Montenegro hade tidigare endast runt 70 % av Serbiens ekonomiska och sociala nivå, men nu är både genomsnittliga löner och pensioner dubbelt så höga som i Serbien. Serbien hade stora problem med den organiserade brottsligheten som ansågs vara en av världens största procentuellt sett ur antalet innevånare i landet. Maffian hade ett hårt grepp om ekonomin och hade under årtionden präglat politiken i landet.