Shia

Doktriner

Huvudsakliga doktriner

Shiamuslimer tror på de fem pelarna, vilket även sunnimuslimer gör, men de delar upp dem på olika sätt. Shialäran menar att fyra av de fem pelarna (dvs. Salat, Sawm, Hajj och Zakat) som andra muslimer tror på, inkluderas under trons grenar eftersom de är aktiviteter och inte grundläggande logiska begrepp. De fem pelarna, eller trons grunder, är enligt shiamuslimer grundläggande logiska begrepp som går att förklaras ur ett filosofiskt perspektiv; en person som håller med dessa begrepp är muslim. Dessa fem pelare är:

Trons grunder (Usūl al-Dīn)

Trons grenar (Furū al-Dīn)

Salat
Sawm
Hajj
Zakat
Khums
Jihad
Amr-Bil-Ma'rūf
Nahi-Anil-Munkar
Tawalla
Tabarra

Övriga doktriner

Shiamuslimer har många andra doktriner som även andra muslimer har, såsom att bära hijab. Dock anses vissa bara utövas av Shiamuslimer, så som taqiyya, som innebär undanhållandet av ens religiösa övertygelser när man fruktar för sitt liv. Shiamusimer associeras även med tidsbestämda äktenskap, Nikah Mut'ah.

Ledarskap

Shiiterna kallar muslimernas ledare imāms;s och menar att denne ska vara en av Muhammed ättlingar, medan sunniterna kallar ledaren kalif och anser att man ska välja honom oberoende av släktskap.

Historia

Delningen uppstod när Muhammed gick bort och efterträdaren skulle tillsättas. Den blev åter aktuell efter mordet på den tredje sunni kalifen Uthman, år 656, då Muhammeds svärson Ali ibn Abi Talib utsågs till dennes efterträdare, trots ovilja från Alis sida. Detta val vägrade bland andra Uthmans nära släkting Muawiya, ståthållare i Syrien, att acceptera. Efter att Ali hade avvisat krav på att Uthmans mördare skulle ställas inför rätta revolterade även delar av stammen Quraysh. Ali besegrade en del av oppositionen i två fältslag, Kamelslaget och slaget vid Nahrawan, men tvingades att ingå vapenvila med sin huvudmotståndare Muawiya. Motståndet mot Ali fortsatte och mot slutet av 660 hade han helt förlorat makten över Egypten och Hejaz. Ali mördades 661 i Kufaunder förrättande av bön. Därefter tog Ummayyad dynastin över makten.

Alis anhängare, Shi'at 'Alī, vägrade i sin tur att erkänna den 'gudlösa usurpatorn' Muawiya som muslimernas ledare och stödde i stället Alis söner Hasan och Husayn. Hasan drog sig nästan omgående ur striden, men Husayn ställde sig i spetsen för ett närmast symboliskt uppror och blev med sina 72 följeslagare slaktad av ummayad dynastins här i slaget vid Kerbela. Ingen i Husayns styrka överlevde, förutom en av Husayns barn som var för sjuk för att delta, och just därför kom slaget att få en oerhörd symbolisk betydelse för shia. Husayn blev den viktigaste shiitiska martyren och sörjandet av slaget vid Kerbela har än i dag en mycket stor betydelse för shiiterna.

Grenar

Även inom shia har man haft olika åsikter om exakt vem som skall anses vara islams ledare och vid olika tidpunkter då man inte kunnat enas om vem som är imam har man valt olika:

Zaiditernas femte imam Zayd (död år 740) är en alternativ kandidat till de övriga grenarnas femte, hans bror Muhammad ibn Ali. Zaiditerna finns idag främst i Yemen. Deras synsätt ligger närmast den ursprungliga ideologin, men zaiditerna har också historiskt haft en mer kompromissartad hållning till frågan om ledarskapet och det har till och med förekommit (på 800-talet) att det har funnits två zaiditiska imamer samtidigt.
Ismailiternas (Ismā'īliyya, 'sjusekten') sjunde imam Ismā'īl; (död år 760) hade också en konkurrerande imam, tolvsektens Musa ibn Jafar. Ismailiternas gren fick stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika och tog sig där en del extrema uttryck, till exempel när en av de fatimidiska kaliferna, al-Hákim bi amri'llah (996–1021], påstod sig vara en inkarnerad Gud. Han är fortfarande en central person i drusernanas version av shia. En annan känd underavdelning i den ismailitiska grenen av shia är assassiner. Numera finns största delen av ismailiterna i Indien.
Imāmiyya, även kallad Ithnā 'ashariyya (tolvsekten), till vilken de flesta shiiter idag räknar sig, utgör större delen av befolkningen i Iran, södra Irak och Bahrain. De erkänner tolv imamer med Ali som den förste och Muhammad ibn Hasannas som den siste. Han skall uppenbaras vid tidens slut för att skipa rättvisa. Grenens starka ställning i Iran grundlades på de mongoliska ilkhaner tid, främst genom Öldjeitü (1304–1316) som konverteradenana från kristendomen till islam och åtminstone tolererade att tolvsekten var verksam inom hans rike; vissa hävdar att han till och med gynnade dem. Genom att de turkiska safavider övertog makten i början av 1500-talet och skapade en teokratisk stat befästes Irans ställning som ledande makt inom shia. Safaviderna var från början sunniter men blev på 1400-talet shiiter.

Teologi

Shiitisk teologi skiljer sig i vissa avseenden från teologin inom sunnitisk islam. Shia ligger närmare den mutazilitika teologin med dess tonvikt på Guds rättvisa och människans förnuft. Bland annat så framhåller shiismen den mänskliga viljans frihet, till skillnad från de mer deterministiska synsätt som förekommer inom sunni.

Extern länk

Shiaislam tar täten DN-artikel
al-Islam.org Information om shiaislam