Sverige
I Sverige bedrivs sjuksköterskeutbildningen på högskolenivå sedan 1977 och är sedan 1993 en treårig yrkesexamen och kombineras ofta med en medicine eller filosofie kandidatexamen med huvudämnet omvårdnad, på somliga utbildningar vårdvetenskap. Utbildningen varvar teori med klinisk träning, och då den är fullbordad är det möjligt att ansöka om legitimation som sjuksköterska från socialstyrelsen. Därmed ansluter sig också den nyutbildade till yrkets etiska regelverk.
Historiska förhållanden
Utbildningens längd har historiskt varierat från 1,5-3 år. Tidigare var sjuksköterskeyrket ett av få som anågs som en acceptabel sysselsättning för kvinnor. Yrket sades då vara ett
kall och en del av yrkesutbildningen bestod av religiös skolning. Sjuksköterskor förväntades då bland annat avstå från att bilda familj för att kunna viga sitt liv åt omvårdnaden av andra.
Könsperspektiv
Både kvinnor och män är sjuksköterskor. Sveriges första manliga sjuksköterska utexaminerades redan 1953. Åtta procent av de sjuksköterskor som är medlemmar i
Vårdförbundet är män. Den feminina ändelsen i Sverige lever kvar från den tiden då det enbart var kvinnor som arbetade i yrket. Numera kan man därför höra uttryck som 'kvinnlig sjuksköterska', och att även manliga sjuksköterskor kallas 'syrra'. De första männen som utbildade sig till sjuksköterskor hade ofta tidigare vårderfarenhet som mentalskötare i den psykiatriska vården eller som ambulansförare inom räddningstjänst, vilket idag är exempel på gymnasiala vårdutbildningar.
Specialistinriktningar
För vissa tjänster krävs utöver den treåriga grundutbildningen också en specialistutbildning på mellan en och tre terminer. För tjänstgöring inom skolhälsovården krävs exempelvis en ettårig
barnsjuksköterskeutbildning med inriktning mot öppen hälso- och sjukvård. Dessa utbildningar
skaffar många grundutbildade sjuksköterskor efter några års praktiskt arbete. Ibland, som i fallet med utbildning till ögonsjuksköterska kan den utbildningen byggas på med ytterligare 1 års universitetsutbilding med inriktning till
ortoptist.
Barnmorskorna i Sverige hade fram till 1952 en självständig yrkesutbildning, men det är därefter en specialistutbildning på 1,5 år efter avlagd sjuksköterskeexamen. Barnmorskor kan därför också kallas syster.
Några specialistutbildade sjuksköterskor väljer också att komplettera med lärarutbildning. För att få undervisa på universiteten och högskolorna har man börjat kräva att de genomför en ordinarie forskarutbildning. Fortfarande finns det dock många högskoleadjunkter som undervisar blivande sjuksköterskor, alltså personer med lärarutbildning men utan forskarutbildning. I ökad
utsträckning har forskare inom omvårdnad börjat anställas i landsting och ute på sjukhusklinikerna.
Röntgensjuksköterska är i Sverige en alternativ grundutbildning och ett eget legitimationsyrke. I vissa andra länder är det istället en specialistutbildning för sjuksköterskor.
Internationella förhållanden
Utbildningen för sjuksköterskor varierar och det förekommer både längre och kortare utbildningar än den svenska. I Finland är sjuksköterskeutbildningen tre och ett halvt år.
Den engelskspråkiga beteckningen
nurse är jämförelsevis bred och kan syfta på personalkategorier som närmast motsvarar en
undersköterska i Sverige men även på högt kvalificerade sjuksköterskor (
nurse practitioner) som självständigt behandlar patienter och skriver recept. I
Tyskland kallas en sjuksköterska numera för
Gesundsheits- och Krankenpfleger. I Tyskland finns även en särskild typ specialistutbildad sjuksköterska som kallas
Medizinisch-Technischer Assistent (MTA, medicinteknisk assistent).
Externa länkar
infirmier
sykepleier
)
