Stäppen mellan Dnestr och Don har under lång tid bebotts av boskapsskötande indo-iranska folk vilka anses vara en av de mest betydelsefulla skytiska grupperna. Omkring 800 f.Kr spred de sig mot Svarta havet, Rumänien, Ungern och Bulgarien. Skyterna återfinns för första gången i historiska källor i slutet av 700-talet f.Kr då de invandrade till östra Anatolien i nuvarande Turkiet.
De skytiska kungagravarna i Altaibergen är berömda för rika fynd av välbevarat organiskt material som bl.a. dräkter, sadlar och resterna av en tatuerad man. Tack vare permafrostenen (ständig tjäle) har materialet kunnat bevaras så väl. Den typiska skytiska djurornamentik med kronhjorten som huvudmotiv påverkade bl.a. den keltiska konstenenen. Även bruket av häst i krigiska sammanhang och följaktligen förknippad utrustning som till exempel långbyxan anses vara ett resultat av kontakten med skyterna.
Se även
