Slaget vid Salamis

Slaget vid Salamis var ett sjöslag som utkämpades år 480 f.Kr.na mellan greker under Themistokles och perserna under storkonungen Xerxes I vid ön Salamis. Strax före slaget vid Salamis hade den persiska invasionsstyrkan slagit ned den spartanska styrkan under ledning av kung Leonidas vid Thermopylepasset.

Grekerna hade cirka 380 skepp, varav cirka 200 var triremer (skepp där roddarna satt i 3 våningar). Perserna hade cirka 600 skepp.

Themistokles ville att slaget skulle utkämpas vid Salamis, medan de peloponnesiska amiralerna ville dra tillbaka flottan och försvara Peloponnesos, nu när Attika var förlorat (perserna hade erövrat och bränt det evakuerade Athen). En natt skickade Themistokles en person till perserna som låtsades vara en förrädare. Denne berättade för Xerxes att grekerna tänkte fly. Xerxes såg detta som en möjlighet att anfalla den grekiska flottan. På morgonen insåg grekerna att striden var nära, och ställde sig i position. Grekernas skepp låg gömda i tre bukter i det trånga sundet mellan Salamis och det grekiska fastlandet. I norr låtsades grekerna fly, och lurade persernas hela flotta längre in i sundet där de mer lättförliga grekiska fartygen hade en taktisk fördel.

Eftersom perserna hade svårt att manövrera sina skepp i det trånga sundet, och eftersom grekernas skepp var snabbare och smidigare, vann grekerna. Resterna av den persiska flottan flydde och brändes senare av grekerna vid ön Mykale.

Xerxes återvände hem, men lämnade kvar en arméstyrka att övervintra vid Plataiai. Här stod ett slaget vid Plataiai året efter, 479 f.Kr., där perserna besegrades av grekerna.

Källor

• Herodotos: Historia
• Sture Linnér: Grekisk gryning, 2005
• Tom Holland: Marathon - Det persiska imperiet och kampen om västerlandet, 2006