När järnvägen drogs fram genom landet skedde detta i de flesta fall i renodlad landsbygd mellan städerna. I vissa fall valde man vid byggandet av statsbanorna även sträckningar som inte passerade de gamla städerna, och överlät åt enskilda intressen att bygga anslutande järnvägar. Kring de stationer som tillkom längs järnvägarna uppstod ofta efterhand upp så kallade stationssamhällen. I många fall skedde en mycket snabb utveckling av dessa samhällen där olika typer av industriell verksamhet startades. Utvecklingen var ofta särskilt snabb i de så kallade järnvägsknutarna, där olika banor hade anslutning till varandra.
Stationsamhällenas tillväxt ledde ofta till att man tvingades förordna stadsstadgor i dessa samhällen, vilka därigenom blev municipalsamhällen. En del av dessa utvecklades också till köpingar och i vissa fall även städer. Ett exempel på ett stationssamhälle är Katrineholm, som ursprungligen var namnet på en herrgård där en station för Västra stambanan anlades på 1860-talet och så småningom utvecklades till stad.
