Livsmedel som tillkommit sedan den äldre stenåldern
Stenåldern inkluderar även den period som kallas
neolitikum Den populära termen 'stenålderskost' avser inte det som åts under neolitikum. Under neolitikum tillkommer nämligen nedanstående livsmedel:
Den diet som beskrivs här kallas alltså 'stenålderskost', vilket är ett populärt uttryck för
paleolitisk kost
Mejeriprodukter
Det är inte så stor procent människor här på jorden som klarar av att dricka mängder med mjölk i vuxen ålder, endast folk med ursprung från Nordeuropa och Nordamerikaerna, samt vissa herdefolk, som t.ex. massajerna i Afrika. Det är kolhydrat , eller laktosen, i mjölken som vi inte klarar av att bryta ner och det brukar kallas laktosintolerans.
Sädesgrödor
De flesta sädessorter som idag odlas är varianter som inte växer i vilt tillstånd. De få undantag är bland annat
speltvete och
bovete. Det spekuleras om att dessa växter och säden från dessa användes på stenåldern, men då åts det i form av hela korn. Något bröd bakades inte på den tiden. Man vet att människan var ett samlar- och jägarfolk vid den tiden och alla frukter, nötter, rötter och grönsaker. Säden torde vara det som man valde i sista hand då dessa plantor var utspridda och fanns i små grupper här och där. Men å andra sidan så krävdes ingen klättring eller grävning för att få tag i dessa korn.
Kött
Tamboskap som inte får sin naturliga föda, utan föds upp på kraftfoder (spannmål, soja) får en ogynnsam fettsammansättning i köttet, med överskott på inflammationsdrivande omega-6-fetter. Samtidigt får de underskott på omega-3-fett.
Gräsbetande tamboskap får en bra fettsammansättning med god balans mellan omega-3 och omega-6.
Vegetabiliska oljor baserade på industriöverskott, delvis härdat fett
Oljor som kräver höga tryck för utvinning eller som baseras på växter vars naturliga oljeinnehåll är så lågt att det inte lönar sig (energimässigt) att försöka samla in dem som oljeväxter har inte använts använts av kulturer med låg tekniknivå eller icke råoljebaserade ekonomier. Hit räknas t.ex. majsolja, bomullsfrö och tistelfröolja. Oljorna klassas som fleromättade (Omega-6) och marknadsfördes från och med 70-talet som 'nyttiga' alternativ till mättat animaliskt fett. Oljorna framställs av industriöverskott från t.ex. majsstärkelse- eller bomulls-produktion och är billiga, vilket lett till stor spridning som frityrolja. Oljornas kemiska egenskaper leder till att oljorna härsknar lätt. Genom en teknisk härdningsprocess, då oljan under högt tryck härdas i närvaro av en metallkatalysator, kan de tekniska egenskaperna förbättras. Avbryts härdningsprocessen i förtid så är oljan fortfarande flytande vid rumstemperatur, men så kallande transfetter har också skapats. Både kliniska studier och djurförsök visar att kostinnehåll med stor andel omega-6-fettsyror har ett flertal ogynnsamma hälsoeffekter. [Källa Omega Kost, Simopoulos]
Speciellt transfetter har under senare tid (2006-2007) varit i fokus angående hälsoeffekter. Ett tillräckligt starkt vetenskapligt konsensus för att helt avråda från användning anses dock inte etablerat. I Sverige har livsmedelsverket inställningen att tillverkarna själva skall avstå från användning med erkänt dåligt resultat.
Animaliska omega-3-fettsyrors goda egenskaper är vetenskapligt etablerat. Det är dock ej etablerat om vegetabiliska omgega-3-fettysyror är lika potenta. Man kan dock konstatera att vilda ätliga gröna växter (till skillnad från spannmål) har en balans mellan omega-3 och omega-6 fettsyror som anses gynnsam och att förädlade, odlade växter i regel har ett lägre innehåll av omega-3-fettsyror än sina vilda släktingar. Detta kan tas som ett argument mot odlingskulturens kosthålling.
Sötningsmedel som aspartam och sukralos
Stenålderskost
Antagandet bakom termen 'stenålderskost' är att vi är genetiskt anpassade till att äta den mat, som människan åt under den period man var jägare och samlare (den äldre stenåldern) och innan jordbruket startade.
Kosten hos dessa jägare-fiskare-samlare bestod av kött, fisk, skaldjur, insekter, frukt, rötter, grönsaker, bär och nötter.
Den dominerande basfödan var kött och fisk.
Fettinnehållet var högt och bestod till största delen av mättat och enkelomättat fett och de fleromättade fetter man åt, hade god balans mellan Omega 3 fettsyror och Omega 6 fettsyror.
Fördelningen mellan de olika näringsämnena varierade naturligtvis beroende på klimatet. Ju längre norrut man kom, desto mer dominerade jakten och fisket och de människor som levde nära kanten på inlandsisen åt nästan enbart fett och protein, med klar dominans för fettet.
Längre söderut fick växtdelar större betydelse, men också fantastiska fettkällor som t.ex. kokosfett, rikt på nyttiga mättade fetter, med kraftiga antibakteriella effekter och även med skydd mot virus.
Dagens snabba kolhydrater, som har sitt ursprung i jordbruket, saknades nästan helt.
Vad som fanns att tillgå var de långsamma kolhydraterna i frukt, grönsaker, bär, nötter och rötter. Dessa kolhydrater var säkert också långsammare och vitamininnhållet var större, än i våra “förädlade” frukter, grönsaker och rotsaker.
De vegetabiliska oljor vi idag konsumerar fanns bara i sin naturliga förpackning, t.ex. olivoljan i oliver. Självklart fanns inte heller de kemiskt framställda och kroppsfrämmande fettsyror, som vi idag återfinner i margariner och gömda i bröd och andra bakverk.
Källor
Walter L. Voegtlin: The Stone Age Diet
Vilhjalmur Stefansson: The fat of the land
Vilhjalmur Stefansson: Hunters Of The Great North
Vilhjalmur Stefansson: My Life With The Eskimos
Vilhjalmur Stefansson: Cancer : Disease Of Civilization
Weston A. Price:
Nutrition and Physical Degeneration
Maryn Enig/Sally Fallon:
Guts and Grease: The Diet of Native Americans
Lars Wilsson: Välfärdens ohälsa
Lars Wilsson: Naturlig mat - naturlig hälsa
Se även
