Redan som forskarstuderande väckte Pääbo internationell uppmärksmahet genom att lyckas isolera DNA från en 2 400 år gammal mumie. Han doktorerade vid Uppsala Universitet 1986. Sedan 1997 har han varit chef för avdelningen för Genetik vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig. 1992 mottog han Deutsche Forschungsgemeinschafts Gottfried Wilhelm Leibniz pris, vilket är den högsta utmärkelsen som delas ut inom tysk forskning.
Pääbo har skrivit många artiklarPublikationer (från PubMed)
och i augusti 2002 publicerade hans avdelning sina rön om 'språkgenen', FOXP2, som saknas eller är skadad hos vissa individer med språkliga handikapp.
Pääbo är känd som en av grundarna av paleogenetik, en disciplinens som använder genetiska metoder för att studera tidiga homo och andra forntida populationer. År 2005 kom hans arbete att klassificera chimpans arvsmassa på första plats i tidskriften Sciencesresultat' årliga tio-i-toppgradering av forskning i världen. Efter att tidigare ha konstaterat att neandertalmänniskan inte är ett steg på den moderna människans släktträd, har han under 2006 följt en plan att rekonstruera neandertalarnas genom i sin helhet. Tekniken är en variant av pyrosekvensering kallad 454-sekvensering, och har utvecklats av professor Pål Nyrén på KTH i Stockholm. Analysen av 38 000 år gammalt DNA lyckades så väl att hans grupp även 2006 placerade sig på Science' tio-i-topplista, denna gång på en hedersam andraplats.
Referenser och noter
Extern länk