Svenska Akademien

Historia

Den 20 mars 1786 meddelade kung Gustav III sitt beslut att inrätta

ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien.

Dessa 18 män skulle väljas från tre kategorier: skönlitterära författare, lärde och herrar. Med herrar avsågs män som genom sin börd, samhällsställning och umgängsvanor kunde representera god smak - ett syfte som speglas i akademiens valspråk Snille och smak. Han hade också själv utsett 13 av ledamöterna, de resterande fem skulle väljas av dessa med godkännande av kungen. Stadgarna är till en stor del författade av kungen själv och påminner om den Franska akademiens. Enligt dessa är den främsta uppgiften att arbeta på svenskans 'renhet, styrka och höghet' (på nutida språk ungefär 'klarhet, uttrycksfullhet och anseende'). För att uppnå detta startade man utgivningen av Svenska Akademiens ordbok, anordnade lämpliga tävlingar samt gav ut en årlig utmärkelse till en framstående svensk. Instiftelsen ägde rum den 5 april 1786 i Börshuset i Gamla stan.

Akademiens situation försämrades efter Gustaf III:s död 1792 och 1795s blev ledamöterna avstängda i två år. Trots detta behöll Akademien sin ställning som Sverige högsta auktoritet i litterära och språkliga frågor. Under 1820-talet avmattades Akademiens verksamhet, mycket på grund av angrepp från företrädare för den nya litteraturen.

1834 avled den ständige sekreteraren Nils von Rosenstein. Han efterträddes av den kraftfulle Bernhard von Beskow, som förbättrade Akademiens ställning. När von Beskow dog 1868 saknade Akademien ständig sekreterare fram till 1884, då Carl David af Wirsén tillträdde på posten. Under det följande decenniet utvecklades den svenska litteraturen starkt, något som inte tilltalade Wirsén, vilket ledde till en minskad popularitet hos den yngre generationen författare.

Akademien och dess ledamöter var måltavlor för frän kritik under den så kallade Strindbergsfejden.

1912 ersatte Erik Axel Karlfeldt Wirsén som ständig sekreterare. Hans 18-åriga period innebar en uppryckning och modernisering som öppnade Akademien för den nya tidens författare. Den första kvinnliga ledamoten, Selma Lagerlöf, valdes efter stadgeändring in 1914.

1989 valde tre ledamöter, nr 12 Werner Aspenström, nr 14 Lars Gyllensten, och nr 15 Kerstin Ekman att sluta delta i Akademiens möten i protest över vad de uppfattade som feghet från Akdemiens sida i samband med Salman Rushdie-affären.

2005 slutade nr 7, Knut Ahnlund delta i Akademiens möten i protest mot att Nobelpriset i litteratur 2004 gick till Elfriede Jelinek.

Att ledamöter inte har möjlighet att utträda om de så önskar har väckt en del debatt. En konsekvens av gällande stadgar om livstids ledamotskap innebär att en 'avhoppares' stol inte nybesätts förrän innehavaren avlidit. Stadgarnas öppning för nybesättning efter uteslutning har inte tillämpats i något av de tre nu aktuella fallen. Två stolar (Ekmans och Ahnlunds) förblir därför tomma tills vidare.

Verksamhet

Akademiens ledamöter sammanträder ett 30-tal gånger per år d v s i medeltal oftare än varannan vecka.

Vid varje möte disponerar man 18 st silverjetonger att jämnt fördelas på ledamöterna som bidrag till resekostnader m m för deltagande i sammanträdena. Jetongerna kan bytas mot kontanter, i dagens mynt ca 100 kr, vilket nu för tiden inte räcker långt. Deltagarna får därför ytterligare bidrag för att täcka kostnader direkt hänförbara till sammankomsterna.

På dagordningen står bl a följande:

Nobelpriset i litteratur

År 1900 åtog sig Akademien, efter viss tvekan, uppdraget att enligt Alfred Nobels testamente utse mottagare av Nobelpriset i litteratur. Rätt att nominera pristagarkandidater tillkommer Svenska Akademiens ledamöter, ledamöter i motsvarande utländska sammanslutningar samt tidigare nobelpristagare. På senare tid har man varje år haft att ta ställning till mellan 200 och 300 förslag, vilket gett akademiledamöterna ett betydande arbete. Man har ungefär ett halvår på sig att komma till beslut. Inom den tiden måste man sätta sig in i och bedöma kandidaternas samlade produktion, som i en del fall kan vara på något udda språk, som akademiledamöterna har endast begränsad kunskap i. Om kandidatens produktion finns översatt till något mer allmänt känt språk, kan man gå den vägen, men återstår då att på ett eller annat sätt bedöma huruvida översättningen ger författaren rättvisa.

Akademiledamoten och ständige sekreteraren Erik Axel Karlfeldt (invald 1904 till stol 11) blev ett år själv nominerad som pristagare, men avböjde kandidatur. 1931 blev han ändå postumt tilldelad priset.

Av tradition skall beslutet om årets utsedda litteraturpristagare offentliggöras en torsdag i oktober, då Akademiens ständige sekreterare punktligt utträder från Akademiens sammanträdesrum och möter ett stort uppbåd av journalister från svensk och utländsk press och television.

Stora priset

År 1786 instiftade Gustav III detta pris, som anses vara Akademiens förnämsta, och det består av en guldmedalj.

Följande personer har tilldelats Stora priset (under 1900-talet och framåt): 1904 Selma Lagerlöf, 1909 Selma Lagerlöf 1907 Axel Klinckowström, 1915 Martin Lamm, 1917 Fredrik Böök, 1922 Axel Åkerblom, 1924 Erik Wilhelm Dahlgren, 1929 Henrik Gustaf Söderbaum, 1930 Emil Zilliacus, 1935 Bertil Malmberg, 1939 Hjalmar Gullberg, 1940 Yrjö Hirn, 1944 Arvid Mörne, 1948 Anton Blanck, 1961 John Landquist, 1963 Olle Holmberg, 1965 Hilding Rosenberg, 1966 Herbert Tingsten, 1971 Astrid Lindgren, 1972 Evert Taube, 1973 Erik Wellander, 1977 Ingmar Bergman, 1983 Hilding Linnqvist, 1986 Georg Henrik von Wright, 1991 Sven-Erik Bäck, 1994 Tove Jansson, 1998 Birgit Åkesson, 2006 Sture Linnér

Bellmanpriset

Kulturpris instiftat 1920 av Anders och Emma Zorn 'för att hedra en verkligt framstående svensk skald'. Pristagare utses av Svenska Akademien.

Revision av Svenska Akademiens Ordlista

Se: Svenska Akademiens ordlista över svenska språket

Färdigställande av Svenska Akademiens Ordbok

Se: Svenska Akademiens ordbok

Bokutgivning

Svenska Akademien ger ut bokserien Svenska klassiker i samarbete med Bokförlaget Atlantis och Nobelklassiker i samarbete med Brombergs bokförlag.

Ledamotskap

Nya ledamöter väljs in genom sluten omröstning bland akademiens ledamöter. Ledamotskapet är på livstid och man kan inte träda ut. Däremot kan någon uteslutas, om vederbörande anses ha brutit mot lag eller moralens bud eller brutit sin tystnadsplikt i fråga om Akademiens interna angelägenheter. Svenska Akademien har 18 ledamöter på numrerade stolar. Varje halvår väljs direktör och kansler. En av ledamöterna utses till Ständig sekreterare. 'Ständigheten' upphör vid 70 års ålder, såvida inte Akademien bestämmer annat.

Svenska Akademiens nuvarande ledamöter är på respektive stol:

Sten Rudholm, fd hovrättspresident, justitiekansler och riksmarskalk, invald 1977
Bo Ralph, professor, invald 1999
Sture Allén, professor, invald 1980, ständig sekreterare 1986-1999
vakant efter Lars Forssell, författare, invald 1971, avliden 26 juli 2007
Göran Malmqvist, professor, invald 1985
Birgitta Trotzig, författare, invald 1993
Knut Ahnlund, professor, invald 1983, deltar inte sedan 1996
Jesper Svenbro, forskare/poet, invald 2006
Torgny Lindgren, författare, invald 1991
Peter Englund, professor, invald 2002
Ulf Linde, professor, invald 1977
Per Wästberg, författare, invald 1997
Gunnel Vallquist, professor, invald 1982
Kristina Lugn, författare, invald 2006
Kerstin Ekman, författare, invald 1978, deltar inte sedan 1989
Kjell Espmark, professor, invald 1981
Horace Engdahl, professor, invald 1997, ständig sekreterare sedan 1999
Katarina Frostenson, författare, invald 1992

-- Mer om ledamöterna: