Administrativ historik
I det område som idag utgör Tanums kommun inrättades, när
1862 års kommunalförordningar trädde i kraft år
1863, de sju
socknarna som var sin
landskommun, dessa var:
Lur,
Tanum,
Kville,
Svenneby,
Bottna,
Naverstad och
Mo.
År 1929 bröts en del av Tanums landskommun ut och bildade Grebbestads köping
Vid kommunreformen 1952erna bildades storkommun Bullaren (av landskommunerna Mo och Naverstad), Kville (av Bottna, Kville och Svenneby) och Tanum (av Grebbestads köping, Lur och Tanum).
Dagens Tanums kommun bildades 1971 genom sammanläggning av de tre storkommuner som tillkommit 1952. Till centralort valdes tätorten Tanumshede.
Inom kommunen har fyra municipalsamhällen funnits; Fjällbacka (1888-1964), Grebbestad (1890-1928), Havstenssund (1927-1957) och Sannäs (1911-1954).
Kommunvapnet
Blasonering: Av guld och rött delad sköld, i övre fältet hällristning en plöjande man med två oxar, allt av rött, i nedre fältet hällristning ett skepp av guld.
Efter kommunbildningen 1971 fanns ett vapen, det som 1948 fastställts för Fjällbacka municipalsamhälle. Dock valde man att skapa ett nytt vapen för kommunen och motiv hämtades från de många hällristningarna. Vapnet registrerades i PRV år 1986.
Etymologi
Tanums kommun har fått namn efter
Tanums socken. Namnet skrevs år 1317
Tuneims sokn. Socknen har i sin tur fått namn av byn kring kyrkan,
Tuneim. Förledet
tun är
fornnordiska och betyder inhägnad. Till utvecklingen av
tun till
tan finns paralleller i norska ortnamn. Efterledet är
hem, som betyder boplats eller gård och som senare försvagats till
um.
Natur
Geologi
Berggrunden består i öster, mot Dalsland, av gnejs. Några mil från kusten ersätts gnejsen av granit, Bohusgranit. Längs kusten och en bit ut i skärgården övergår graniten åter i gnejsartade bergarter. I övergångszonerna mellan gnejs och granit kan man hitta stora gnejsstycken omgivna av granit. Ute längs den kala kusten är det de av inlandsisarna finslipade granitklipporna som är de finaste badhällarna.
Kommunens högsta punkter finns längst i öster på Kynnefjäll, på flera ställen är det mer än 190 m ö h. Kynnefjälls högsta punkt Vaktarekullen, 207 m ö h, ligger ungefär 500 m in i Munkedals kommun. Från Kynnefjälls höjder lutar landskapet ner mot kusten.
Berggrunden har under historien varit utsatt för kraftiga horisontella tryck med två huvudriktningar. Trycken har givit upphov till sprickor i berggrunden. Ett spricksystem går i nord-sydlig riktning ett i nordostlig-sydvästlig riktning. Under nedisningsperioderarar har bergmaterial ryckts loss i försvagningarna och givit upphov till de korsande dalsystemen. Ute vid kusten är dalgångarna vattenfyllda fjord. I områden där spricksystem korsas uppstår slättområden, t ex Gerumslätten (Tanumslätten) söder om Tanumshede.
En kraftig nord-sydlig sprickbildning finns en bit utanför ytterskärgården, passerar innanför Väderöarna och fortsätter norrut innanför Kosteröarna, där största djupet är 240 m. Sedan fortsätter sprickan in på norskt vatten för att därefter ansluta till Norska rännan. Djuprännan ger Koster- och Väderöfjorden förbindelse med djuphavet.
När den en senaste inlandsisen lämnade området fanns strandlinjen nästan 170 m högre upp än idag. Senare, då isen dragit sig tillbaka, höjde sig landet och utsattes för vågornas krafter. Allt löst material transporterades ner i dalbottnarna, grovt material avlagrades vid bergens fötter medan det finare avsattes som lera längre ut. Den med kalkskal uppblandade leran är idag bördiga åkerjordar. Bergområden som ligger ovanför högsta kustlinjen är täckta av ett lager morängrus.
I några områden, där isfronten stod stilla under en längre tid, hann isen lagra upp stora mängder moränmaterial. Det finns två tydliga sådana israndlinjer (ändmoräner), som går genom kommunen i nordvästlig-sydostlig riktning. På den västliga linjen (den sk Berghemsmoränen) ligger exempelvis Tanumshede och söder därom Huds moar. Den östliga passerar mellan Bullaresjöarna vid Backa.
Under vissa, för blötdjur särskilt gynnsamma perioder, har stora mängder kalkhaltiga skal avsatts och givit upphov till skalbankar. Mäktiga bankar finns bl a på Havsten och Otterö.
I ett nord-sydligt spricksystem i östra delen av kommunen ligger Bullaresjöarna. Längs sjöarnas östra stränder stupar högplatån Kynnefjäll brant ner mot vattnet.
Landhöjning
Det är svårt att historiskt beräkna hur snabb
landhöjningen varit under olika perioder. Men grovt sett kan man anta att i norra Bohuslän fanns kustlinjen när inlandsisen just dragit sig tillbaka, för ca 12 500 år sedan, ca 170 m ovanför nuvarande strandlinje. För 2000 år sedan låg den ca 9 m högre än nu och för 1000 år sedan 4,5 m högre.
Idag anses landhöjningen i norra Bohuslän vara ca 4 mm per år. Vilka effekter på strandlinjens läge klimatförändringarna kommer att få vet vi inte idag.
Klimat
I Tanums kommun är
klimatet maritimt. Det innebär att temperaturskillnaderna över såväl dygnet som året är mindre än i ett område med
kontinentalt klimat. Havet fungerar som värmemagasin. Men temperaturskillnaderna är större i inlandet än vid kusten. Under perioder med nordlig till sydostlig vind kan den maritima karaktären minska avsevärt.
I januari är medeltemperaturen vid Väderöbod i väster -0,1°C, medan den på Kynnefjäll i öster är -3,5°C. Sett över hela året är medeltemperaturen vid Väderöbod 8,0°C, medan den på Kynnefjäll är -6,0°C.
Nederbördsfördelningen i området påverkas kraftigt av att frontpassager med fuktig luft företrädesvis sker från havet från sydväst till väst. Den inpasserade fuktiga luften pressas uppåt när den passerar från Skagerrak mot höjderna i kommunens östra delar. Luften lämnar under stigningen ifrån sig fuktighet som nederbörd, s.k. orografisk nederbörd. Under sommaren uppstår värmeoväder mer frekvent över inlandet vilket ger en ökad nederbörd, sk konvektiv nederbörd.
Sett över hela året är nederbörden vid Väderöbod 600 mm, medan den på Kynnefjäll är 850 mm.
Huvudsaklig vindriktning är mellan västlig och sydvästlig. Under dygn med kraftig solinstrålning dagar kan sjöbris uppstå på dagen och landbris på natten.
Kommunikationer
Sveriges första motordrivna busslinje invigdes
1911 i Tanums kommun, den gick mellan
Grebbestad och
Tanums station.
Tanum genomkorsas i nordsydlig riktning av Bohusbanan och Europaväg 6. Från söder utefter kusten och sedan mot öster från Tanums kyrka går Länsväg 163. Utefter Bullaresjöarnas västra strand och upp mot Norge går Länsväg 165. Genom kommunen från gränsen mot Strömstad och österut mot Dalsland går Länsväg 164.
Lots, fyr och tull
På följande orter eller öar i Tanums kommun har det funnits bemannade lotsplatser, fyrplatser och tullstationer:
|
Lotsplatser
|
Fyrplatser
|
Tullstationer
|
Lotsplatserna och tullstationerna är indragna och fyrarna är automatiserade.
Befolkning
Tätorter
Småorter
Övriga orter
Öar
- Bissen, obebodd
- Dyngö, bebodd
- Galtö, bro, bebodd
- Hamburgö, Hamburgsund, färja, bebodd
- Havsten, bebodd till 1990-talet
- Hjärterön, bebodd
- Hällsö, bebodd
|
|
|
Politik
Sammansättningen i Tanums
kommunfullmäktige efter valet 2006 är som följer:
Kommunalråd
Kommunråd (
kommunstyrelsens
ordförande) har varit:
- Raymond Hansson (c) 1971 - 1985
- Henry Carlsson (c) 1986 - 1988
- Bengt Mattsson (fp) 1988 - 2000
- Clas-Åke Sörkvist (c) 2001 -
Hällristning
Vänorter
Tanum har följande vänorter:
Sevärdheter och evenemang
Fornlämningar
Tanum har ett av Sveriges märkligaste fornlämningsområden, med bl.a.
hällristningar från
bronsåldern omkring Tanumshede (som blev
världsarv 1994) och ett
gravfält från romersk
järnålder.
Hällristningarna finns på många olika hällar. Totalt ca 6 000 figurer och 10 000 skålgropar har påträffats men nya fynd görs ständigt. Vanligast är skeppsfigurer (ca 2 700), människo- och djurfigurer samt symboler som hjulkors och fotsulor.
Övriga sevärdheter
Evenemang
Externa länkar
Commune de Tanum
Tanum
)
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
