Tao, med pinyinstavning Dao, Àr inom den kinesiska filosofin ett centralt och basalt begrepp. Det kan ha flera olika betydelser som varierar frÄn en filosofiskola till en annan. Konfucianerna har sin tolkning och daoisterna sin.
Inom daoismen
Bokstavligt betyder Dao 'vĂ€g'. Men det finns flera andra vidare förklaringar â 'vĂ€g att följa', 'metod', 'doktrin' och sĂ„ vidare.
Historiskt sett har termen Dao, inom daoismen, haft olika betydelser. Under Zhoudynastin kom det att betyda 'det korrekta, eller naturliga, sÀttet nÄgot görs pÄ'. Men Àven att 'visa vÀgen' och 'guide' och sÄ vidare. Men Dao kan Àven vara nÄgot som Àr större Àn en filosofisk term; Kungar ansÄgs vara i besittning av Dao, och Àven stater kunde ha Dao om den var vÀl styrd.
FrĂ„n dessa nĂ„got förvirrade förklaringar kom Dao att betyda 'sĂ€ttet pĂ„ vilket hela universum fungerar' (faktiskt eller som ett idealtillstĂ„nd). Dvs Dao Ă€r den bakomliggande ordningen eller lagen som gör sĂ„ att universum fungerar sĂ„som det gör â att det fungerar 'naturligt'. Det var den odifferentierade första orsaken, eller som Daodejing uttrycker det: 'Himlens och jordens början'.
PÄ detta sÀttet kom Dao att bli föremÄl för religiös dyrkan, eller vördnad, dÄ det ju var den ultimata sanningen bakom, eller inuti, oss sjÀlva och allt vi upplever.
Men Daoisterna gör en skarp Ă„tskillnad mellan det som Ă€r âav himlenâ (naturligt) och det som Ă€r skapat av mĂ€nniskan. Det senare anses som artificiellt och de anser att Dao Ă€r ickehandling (wuwei), frĂ„nvaron av medveten mĂ€nsklig handling.
Det finns olika Dao: kungarnas och magikernas Dao, det var en mÀktig kraft som dessa mÀktiga mÀn brukade till att fÄ vÀrldens tre sfÀrer (himlen, jorden och mÀnniskan) att kommunicera med varandra; det kungliga Dao, vilken existerade endast för att hÀrskaren rituellt skulle Äterskapa den naturliga ordningen i det himmelska Dao, eftersom det konstant var hotat av kaotiska krafter. Men ytterst sett finns det naturligtvis endast en Dao.
HÀr kommer begreppet De in i bilden. De ansÄgs i de tidigaste litterÀra kÀllor beteckna en energi inom en hÀrskare som gjorde sÄ att den kunde grunda, eller fortsÀtta en dynasti. Förutom sin funktion som psykisk kraft hade De Àven en moralisk aspekt. Den som hade De hade prestige, effektivitet och status. Men för att fÄ tillgÄng till, och stÀrka, sin De mÄste man Àgna sig Ät sjÀlvförnekelse, generositet osv.
De anses vara sjÀlva Daos lokalisation. Det Àr vad allt fÄr dÄ det blir till, och att bli till Àr att fungera i enlighet med Daos alla krav. Ickehandling Àr Dao och att finna Dao Àr De. DÀrför existerar det ingen Ätskillnad mellan de bÄda termerna. De verkar vara ett fragment av det gudomliga i det mÀnskliga psyket dÄ det sÀgs att himlen skapade De i mÀnniskorna. De Àr dÀrför en liten del av himlen inuti individen. Senare kom himlen att bli synonymt med Dao.
Idén om Dao fanns ocksÄ inbÀddad i tanken om Yin och Yang. Den ursprungliga betydelsen av Yin och Yang verkar referera till ett bergs skuggiga respektive solbelysta sluttningar. Men den symboliska betydelsen Àr att dessa tvÄ termer beskriver tvÄ aspekter av Dao, i den bemÀrkelse att Dao stÄr för den naturliga ordningen. PÄ detta sÀtt fÄr Dao en skuggig aspekt samt en belyst aspekt; en kall, passiv aspekt, respektive en varm och aktiv aspekt osv; slutligen, en feminin och en maskulin aspekt.
Inom den daoistiska mysticismen har Àven Dao en viktig roll. Dao, som ansÄgs vara den ursprungliga och eviga entiteten, existerade före alla synliga ting, inklusive de s.k. Di, dvs den officiella religionens högsta gudomar, exempelvis Shang Di (det Högstas Herre) och Tian Di (Himlens Herre). Dao ansÄgs av mystikerna vara bakom sinnenas rÀckhÄll och sÄledes omöjligt att förnimma. Men frÄn denna 'intighet' föddes den synliga vÀrlden och sÀrskilda fenomen producerades. Dao ansÄgs vara formlöst, grÀnslöst och namnlöst, dÀrför var Dao inte ett namn för dessa mystiska herrar utan en praktisk referens.
En av dessa herrar var den legendariske Lao Zi. Hans filosofiska system var grundat pÄ tvÄ koncept: det om en evig princip utan nÄgra som helst attribut samt det om en högsta enhet. Men daoisternas Dao tar pÄ sig mÄnga aspekter, Ä ena sidan sÄ Àr det transcendentalt, dvs gentemot fenomenvÀrlden dÀr mÄngfald och förÀndring hÀrskar, och Ä andra sidan sÄ Àr det inneboende i allt eftersom det manifesterar sig sjÀlv i, och penetrerar, de varelser som det ger liv och ordning Ät.
Dao ger liv Ă„t, och föder, alla varelser, och det stĂ„r i Daodejing att Dao Ă€r en feminin princip (men enligt Yin/Yang teorin mĂ„ste den vĂ€l Ă€ven ha en maskulin sidaâŠ?), vĂ€rldens moder. HĂ€r har uppenbarligen Dao en De eftersom Daos De Ă€r den nĂ€rande sidan som beskyddar och för varelserna till mognad. Dao kallas Ă€ven för âdalens andeâ och det âmystiska femininaâ. Att Dao skulle vara feminint anses vara lĂ€nkat till tomhet, symboliserande bĂ„de frĂ„nvaron av förnimbara kvaliteter hos Dao samt mystikerns, eller den vise mannens, mentala tomhet.
Daoisterna fördömer all diskursiv kunskap eftersom de anser att den skapar mÄngfald i sinnet, och sinnet ska ju istÀllet Àgna sig Ät att omfamna enheten dvs uppnÄ enhet med Dao. Denna enhet bibehÄlls genom att mystikern bemÀstrar sina sinnen och sina passioner. Det finns en hel del metoder för att detta ska ske, bla sÄ Àr den daoistiska alkeminn vida kÀnd. Men det har Àven utvecklats metoder som pÄminner om den indiska pranayama, samt andra tekniker, meditationer och visualiseringsövningar. Sinnesorganen anses vara apparater genom vilka den vitala principen flyr om de inte kontrolleras. Passionerna och kÀnslorna orsakas av försvagad vital och sjÀlslig kraft. Man rekommenderar Àven ett visst mÄtt av sjÀlvförnekelse, men det syftar snarare till att skapa ett harmoniskt bruk av sinnena, inte att förtrycka dem. Daoisten ska vara vÀldigt försiktig med inblandning i hÀndelsers förlopp. Detta kallas wu wei och innefattar inte ett absolut ickehandlande utan att försÀtta sig i en attityd av respekt för hÀndelsers, och andra tings, autonomitet. Genom detta ickehandlande gör daoisten inte nÄgot annat Àn att anpassa sig till Dao, vilket sjÀlv alltid Àr utan handling, men ÀndÄ för fram allting.
Det Àr nödvÀndigt att gÄ den andliga vÀgen för att uppleva Dao. Detta görs inte utifrÄn en tro pÄ att Dao Àr en gudomlighet, men det Àr ÀndÄ ett objekt för religiösa kÀnslor. Denna vÀgen har beskrivits inneha ett antal steg. De första innebÀr att man mÄste rena sig, och det mÄste ske eftersom Dao i sig sjÀlv Àr beslöjad i vÄrt medvetande eftersom vÄr civilisations artificialiteter har smutsat ner vÄrt sinne. Lao Zi beskriver dock inga sÀrskilda steg man mÄste ta utan nöjer sig med att rekommendera de nyfikna att helt enkelt leva pÄ ett sÄdant sÀtt att de kommer att 'omfamna enheten'. Zhuang Zi beskriver dÀremot mer omfattande. Bl.a. beskriver han i detalj de stadier som leder till union med Dao och till extas.
Det Àr genom att identifiera ens vitala rytm med de naturliga krafterna som man kan delta i universums oÀndlighet och fortbestÄnd. PÄ detta sÀtt uppnÄr man ett överlÀgset liv, vilket inte lÀngre Àr biologiskt; sÄledes lever man Daos verkliga liv.