Historia
Den västerländska teatern har utvecklats ur de årliga
Dionysosfesterna i
antikens
Grekland. Varje år ordnade man en fest till guden Dionysos' ära och som en av traditionerna byggde man då en arena för körsång. Kören bestod av dels kör dels en försångare som sjöng en växelsång med kören. En vacker dag av någon anledning så talade en försångare (protagonist) istället för att sjunga och teatern utvecklades. Istället för att man sjöng om händelse började man nu också vara personen. Denna försångare eller protagonist förde ofta en dialog med kören som själva fungerade som ett språkrör åt den aktuelle dramatikern. Senare började även en motspelare agera, en sådan antagonis. I det anika grekland ordnade man årliga teaterfestivaler där tre
antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var. Tre tragedier och ett lustspel. På den tiden var teater, som så mycket annat, ett nöje förbehållet för Greklands medborgare (Fria Män) och det var bara män på scenen. Även i kvinnorollerna. Man använde även
masker som förstärkte rösten genom att de var trattformade. Skådespelarna bar också kathurer som var en typ av halvmeterlånga skor, även stora antlar och huvudbonader bars för att skådespelarna skulle synas bra. Teaterkonsten kallas också
drama. Konsten att skriva teater
manus kallas
dramatik. Den som skriver teater kallas
dramatiker. Lokalerna där en pjäs utspelades kallades Amfiteater och var optimalt formad för att kunna leverera ett starkt ljud från scenen ända ut till de som satt långt ifrån.
Utseende
De gamla grekiska teatrarna var så kallade
amfiteatrar och låg utomhus. Själva scenen eller orkestraenn som det hette på den tiden var en cirkel i mitten där kören och
protagonist stod. Runt om orkestran var sittplatserna som gick upp som en halv tratt från orkestran sett, läktaren kallades teatron. Det fanns oftast ett hus bakom orkestran som hade namnet
skene och var en plats för ombyte och andra förberedelser. Man hade också en plats som kallades
proscenium och var just belägen framför skenen. Prosceniet var en plats för
scenografi,
dekor, etc.
Dramatiker
De stora dramatikerna under antikens Grekland var:
Aiskylos som skrev
Orestien (sången om Orestes),
Sofokles med
Elektra och
Kung Oidipus (som Freud kom att använda i sina teorier om moders och faderskärlek, Oidipus komplex) och sedan Euripides som skrev en egen tappning av Elektra och sedan den berömde
Medea.
Romarna
När
Rom växte sig större och
Grekland hamnade lite i bakgrunden tog romarna praktiskt taget över grekernas gudar och kultur.
Romarriket blev inte som Grekland känd i vår tid för sin kultur och vetenskap utan mer för deras organisation och statsvetenskap och också arkitektur förstås. Dette ledde emellertid till att romarna kom att använda teatern i mer politiskt syfte för att vinna väljare. Deras teaterspel var mer lättsinniga och vulgära. Gladiatorspelen är ett mycket bra exempel på detta.
NÃ¥gra svenska teatrar
NÃ¥gra teatergenrer
Se även
Teater
Teatteri
Théâtre
Teater
)
