''Fördjupning:
}}
|}|, | och }}}}}}}}}
|}|, |, och }}}}}}}}}
|}|, |, och }}}}}}}}}
|, och }}}}}}''}| (too many parameters in {{}})}}
En MtF-transperson på New York City Gay Pride 2007
Det är inte ovanligt att exempelvis transvestiter lever många år med en make/maka utan av våga berätta om sitt 'dubbelliv' för sin partner. Även transsexuella döljer ibland sin tidigare identitet, genom att byta umgänge, arbeta och bostadsort efter sitt juridiska och medicinska könsbyte, och aldrig yppa för någon någonting om sitt tidigare liv. Att på det sättet leva med en helt dold transidentitet kallas ofta att personen lever i 'stealth'.
Om den psykiska press som följer på att leva med en del av sin personlighet dold innebär en ökad risk för psykosociala problem finns det ännu ingen forskning om. Många transpersoner själva menar sig ha egna erfarenheter av att det är så.
Fördomar
En bidragande orsak till att förhållandevis få transpersoner kommer ut är de fördomar som finns om gruppen. Eftersom gruppen är heterogen är fördomarna lite olika, ofta beroende på hur stor kunskap och därmed förmåga att särskilja de olika grupper fördomsinnehavaren har.
Tanken att transpersoner lurar sin omgivning genom att utge sig för att vara något de inte är, är vanligt förekommande. Det beror på att transpersoner sätt att se på kön skiljer sig från normens åsikt. Andra vanliga fördomar kretsar kring att gruppen skulle vara promiskuös och bestå av enbart man-till-kvinna-transpersoner. I verkligheten finns det inget som styrker att transpersoner skulle ha sexuella vanor som skiljer sig från majoritetens, och andelen kvinna-till-man-transpersoner är betydlig mycket större än vad normen uppfattar. De är heller inte ovanligt att transpersoner uppfattas som psykiskt sjuka i betydelsen galen. Men det finns inga vetenskapliga belägg för att transpersoner i högre grad än andra personer är psykiskt instabila, har psykoser eller personlighetssstörningar.
Fördomar om transexuella handlar ofta om att personerna byter personlighet och identitet samtidigt som de byter juridiskt och kirurgiskt kön. Transsexuella själva menar vanligen att de alltid haft samma könsidentitet, de anser sig korrigera kroppen utifrån sin egentliga identitet. Fördomar om transvestiter omfattar ofta att transvestiter självklart antas vara homosexuellt identifierade biologiska män som klär ut sig i kvinnokläder, ofta av sexuella skäl. Sannolikt är majoriteten av alla transvestiter heterosexuella, i förhållande till sitt biologiska kön. I den utsträckning transvestiter, såväl som andra, har en fetisch för de motsatta könets kläder betraktas det vanligen som just en fetisch, inte en del av den könsöverskridande transvestismen.
Rättslig status
Transpersoner har till skillnad frÃ¥n homosexuella aldrig varit förbjudna att adoptera barn eller gifta sig. Däremot mÃ¥ste transsexuella om de vill genomgÃ¥ könsbyte vara ogifta, en lagändring är föreslagen[Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag (SOU 2007:16) ]
. På transsexuella ställs också krav på sterilisering om de vill genomgå könsbyte, det kravet har enligt gällande lag tolkats som ett totalt förbud att skaffa biologiska barn efter könsbyte; nedfrysta könsceller accepteras inte trots att personen är steril. Även på den punkten föreslås en ändring som medger nedfrysning av könsceller, men som kräver att könskörtlar (äggstockar/testiklar) tas bort.
Till skillnad mot till exempel homosexuella, invandrare och andra minoriteter har transpersoner inget skydd i hetslagstiftningen, inte heller omfattas de av hatbrottslagstiftningen. Majoriteten av transpersonerna har heller inte något skydd mot diskriminering. De enda som omfattas av diskrimineringsskydd är transsexuella, som omfattas av förbudet mot könsdiskriminering. Ansvarig ombudsman är i de fallen JämO.
Det har aldrig varit olagligt att klä sig i det andra könets kläder i Sverige, inte heller är det olagligt att uppge falskt namn så länge det inte görs i samband med en juridisk handling. Nuvarande namnlag, som den tolkas av PRV, förbjuder biologiska män att anta typiska kvinnonamn och vice versa. Det innebär problem för till exempel transvestiter som vill anta ett könskonträrt namn, för att kunna legitimera sig även som omklädda, eller för transexuella under utredning, som lever som motsatt kön men som ännu inte fått könsbytet juridiskt godkänt.
Generellt sett är transpersoners rättsläge sämre än andra minoriteters, även homosexuellas. JämO täcker bara en del av gruppen och arbetar inte opinionsbildande i frågorna.
Historia
Synen på kön
Människor som på olika sätt identifierat sig med och/eller levt som något annat kön än det i kulturen allmänt accepterade har sannolikt funnits i alla tider och kulturer. Beroende på kultur har de betraktats som mer eller mindre avvikande, på ett postivt eller negativt sätt. Sättet att se på kön har också varierat; att kön är något absolut, bestående av en dikotom uppdelning i män och kvinnor är ett sentida påfund.
Bland tidiga kulturer som analyserade kön annorlunda än dagens västerländska samhälle återfinns bland andra Egypten, där man från 1800-200 f.Kr använde sig av en trekönsmodell: män, kvinnor och eunucker. Inom hinduisk och buddhistisk tradition erkänns också fortfarande, sedan år 0, tre kön, där det tredje könet (modernt betecknat Hijras) anses tjäna gudinnan Bahuchara Mata och därmed fyllde/fyller en kultisk/religiös funktion. Numera kan man i Indien också ha status som Hijras i sitt pass; detta betecknas då med E för eunuck, istället för M eller F.['Möjlighet bli registrerad som annat än man eller kvnna', K-Online ]
Hos de nordamerikanska indianerna erkände minst 150 stammar fler än två kön, ett flertal av dem även fyra eller fem kön. Flera stammar skiljer på man-till-kvinna-transpersoner och kvinna-till-man-transpersoner och inom många kulturer ansågs just de könsöverskridande personerna ha särskilt viktiga andliga egenskaper som gjorde dem särskilt lämpade som shamaner. Den moderna beteckningen bland nordamerkanska indianer för transpersoner är antingen 'Ikoneta' eller 'Two-Spirited'.
Även i nordisk vikingatid, 700 - 1000-tal, återfinns tecken på att könsöverskridande individer existerade inom kulturen. Enstaka gravfynd visar att biologiska kvinnor har begravts med typisk manliga föremål, i hövdingagravar. Andra fynd har visat sig innehålla kvarlevor av biologiska män, begravda med typiska kvinnoföremål.
Myter
I många myter i olika kulturer förekommer könsöverskridande karaktärer. I flera av de antika grekiska myter återfinns temat, som exempelvis myten om Hermafroditos, den unge mannen som på grund av en sammansmältningen med en nymf blev tvåkönad och gav upphov till ordet 'hermafrodit'. Andra grekiska myter är till exempel berättelsen om det kvinnliga krigarfolket amazonerna, och berättelsen om gudinnan Venus som blev så arg på de skytiska plundrarna att hon lät förvandla dem till kvinnor.
I den hinduiska berättelsen Mahabharata[Artikeln Brihannia på engelska Wikipedia ] återfinns en kung som vid ett bad i en magisk flod omvandlas till kvinna och senare föder 100 döttrar. Döttrarna gifter sig senare med de 100 söner kungen avlat som man.
Inom nordisk mytologi finns flera berättelser om asagudarna och könsöverskridande, allt från Tors sätt att klä ut sig till gudinnan Freja för att återfå sin hammare från jätten Trym till berättelsen om hur Loke förvandlar sig till ett sto och förför en hingst, i syfte att hjälpa Oden att vinna ett vad. Resultatet av mötet blev Odens häst Sleipner.
Antiken
En av de första kända transpersonerna tros vara den romerska kejsaren Elagabalus (eller Heliogabalus) [Avsnittet Gender controversery i artikeln Elagabalus på engelska Wikipedia ]. Enligt historieskrivaren Cassius Dio hade Elagabalus en längre relation med sin manliga slav Hierocles och refererade till honom som sin man. Elagabalus sägs ha fördragit att uppträda i mer smink än andra män och ha haft ett 'sensuellt' kroppsspråk. Han föredrog att bli kallad 'frun', 'fröken' eller 'Hierocles Drottning'. Han påstås ha erbjudit halva det romerska imperiet till den läkare som kunde erbjuda honom en operation som försåg honom med kvinnliga könsorgan.
Philo, en filosof i Alexandria skrev om hur vissa män som klädde sig som kvinnor inte ens skämdes för att amputera sina könsorgan. Under samma tid skrev Manilus, romersk poet, om hur en del män lockade håret och rakade sina håriga ben samt bar kvinnokläder.
Medeltid, 900 - 1500-tal
Jeanne d'Arc
[FTM's in History ][Queers in History ] som levde som munk. Hen antogs ha våldtagit en ung kvinna från trakten och byborna dödade därför Theodorus. När det uppdagades att personen var biologisk kvinna, och därmed oskyldigt anklagad och dödad, tog förövarna på sig botgöring i form av att bygga ett kapell på platsen, ett kapell som fortfarande finns kvar.
Under fjortonhundratalet återfinns den ryktbare muslimskenene amiral Zheng He[Eunuch & Chinese Muslim: Cheng Ho ][Widodo, J: Admiral Zheng He and Pre-Colonial Coastal Urban Development in Southeast Asia. ] i Kina , som sannolikt var vad vi idag skulle beteckna som transgendered eller transsexuell. Unga pojkar som hade ett feminint beteende och uttryckssätt kunde i dåtidens Kina väljas ut att tjäna hovet och bli frivilligt kastrerade. De ansågs vara 'pure by birth', och Zheng He var sannolikt ett sådant barn. Efter att ha vunnit en inflytelserik position på grund av sin lojalitet som soldat utsågs Zheng He att ansvara för de sju forsknings- och handelsexpeditioner som kejsar Yong Le sände ut. Den sjätte av dessa expeditioner antas ha resulterat i omfattande kartläggning av stora delar av världshaven och kan ha omfattat bland annat den kinesiska upptäckten av Amerika.
Under fjortonhundratalet levde också Jeanne d'Arc, en ung fransk kvinna som i en religös uppenbarelse såg hur hon skulle leda Frankrike till seger i krig och sedan gjorde detta, iförd rustning. Jeanne d'Arc brändes på bål som kättare, bland annat för sin vägran att bära kvinnokläder.
Renässansen, 1500 - 1700-tal
Henrik III
[Transgender Resources, avsnittet Trans History Timeline ] när han var klädd i kvinnokläder. Även hans manskläder sågs som extravaganta trots det redan ganska extrema modet under denna tid.
Ett närmare exempel är svenska drottning Kristina (1626 - 1689), som i egna texter ibland betecknade sig som en mans själ i en kvinnas kropp. Hon försökte på alkemisk väg omvandla sin kropp till en manlig och trodde sig ha lyckats när hon drabbades av livmoderframfall. Efter en tid insåg drottningens livläkare vad tillståndet egentligen berodde på och kunde framgångsrikt behandla Kristina, men då hade redan flera tjänare beordrats att hälsa drottningen med 'Hell dig, Kung Kristina'.[Kjell Lekeby, 'Kung Kristina', Vertigo Förlag, Gamleby 2000.]
Det finns flera exempel på kvinnor som under förespeglingen att vara män tog värvning. Några svenska exempel är: Lisbetha Olsdotter, Margareta Elisabeth Roos, Carin du Rietz samt Ulrika Eleonora Stålhammar. Kusken Petter Cederlöf avslöjades vid sin död 1780 som kvinna och löjtnantsdottern Gustafva Juliana Cederström (1746-1801) hade flera anställningar under förespeglingen att vara man.
Historia kring begreppet
Begreppet transperson togs fram av ett nätverk med anknytning till RFSL under slutet av 90-talet. Det berodde på ett behov av att kunna tala om transvestitaer, transsexuell och andra 'könsöverskridare' med en samlande term, utan att bli vare sig nedsättande eller glömma vissa grupper man ännu inte definierat. 'Könsöverskridare' uppfattades som nedvärderande av många av de berörda. På den internationella arenan användes redan uttrycket 'transgendered people'. Det importerades och översattes till det svenska 'transperson'. Begreppet blev omdiskuterat och vissa grupper av framförallt äldre man-till-kvinna-transsexuella anser att det är kränkande. Samtidigt uttrycker inte andra grupper; kvinna-till-man-transsexuella, transvestiter, transgenderister, intergender och dragkings och -queens samma starka åsikter och använder det ofta själva. Idag, 2006, finns det också de som definierar sig främst som transperson istället för någon av de mer specificerade identiteterna.
Se även
Källor
Källor om transpersoner historiskt
Externa länkar
Transgenre
Transperson
)
){kind=small}
)
)
)
