[, refererad i engelsksprÃ¥kiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Ockupationen av Istanbul och ockupationen av İzmir av de allierade i efterdyningarna av Första världskriget ledde till att en turkisk nationell rörelse upprättades.
Mustafa Kemal blev republikens första president och genomförde fram till sin död 1938 omfattande reformer för att omvandla det gamla islamska sultanatet till en modern nationalstat.
Turkiet gick med i andra världskriget på de allierades sida den 23 februari 1945 som en ceremoniell gest och blev medlem av FN 1945.[Huston (1988)]
Efter att ha deltagit med FN-styrkor i Koreakriget gick Turkiet med i Nato 1952 och kom på grund av dess gräns mot Sovjetunionen att vara strategiskt viktigt under kalla kriget.
Turkiet invaderade Cypern vid Cypernkrisen 1974, efter att inbördes stridigheter pågått i ett årtionde och en grekiskinspirerad kupp hade genomförts. Nio år senare utropades Turkiska republiken Nordcypern, som enbart erkänns av Turkiet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Cypernfrågan är ännu inte löst.
Enpartiperioden tog slut 1945 och följdes av en flerpartiperiod som kännetecknades av spänningar, särskilt från 1960-talet till 1980-talet, då perioder av politisk instabilitet ledde till ett antal militärkupper, 1960, 1971, 1980 och en 'postmodern statskupp' 1997.
Geografi och klimat
Satellitfoto över Turkiet med omnejd
MuÄŸla
Turkiets territorium är över 1 600 kilometer långt och 800 km brett, med en grovt rektangulär form.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkiets yta, inklusive sjöar, upptar 779 452 kvadratkilometer, av vilka 755 688 kvadratkilometer ligger i sydvästra Asien och 23 764 kvadratkilometer i Europa.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Turkiet utgörs främst (till 97 procent) av den stora asiatiska halvön Anatolien (även kallat Mindre Asien) som skjuter ut från den asiatiska kontinenten mellan Medelhavet och Svarta havet. Den del av Turkiet som ligger i Europa är en del av Balkan, närmare bestämt östra Thrakien. Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna binder samman Svarta havet och Medelhavet och utgör gränsen mellan världsdelarna.
Anatolien består i stort av en höglänt centralplatå innesluten av de Pontiska bergen i norr och Taurusbergen i syd samt med smala kustområden utanför dessa bergskedjor. Vid Anatoliens fäste innefattar Turkiet även delar av det bergiga Armeniska höglandet där bland annat den stora Vansjön och berget Ararat, Turkiets högsta punkt på 5 165 meter, ligger. Det är också det område där floderna Eufrat och Tigris har sina källor.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Turkiet indelas geografiskt i sju regioner: Marmararegionen, Egeiska regionen, Svartahavsregionen, Centrala Anatolien, Östra Anatolien, Sydöstra Anatolien och Medelhavsregionen. Den ojämna nordanatoliska terrängen som löper längs Svarta havet liknar ett långt, smalt bälte. Denna region utgör ungefär en sjättedel av Turkiets totala yta. Den allmänna tendensen är att den anatoliska platån i inlandet blir allt mer ojämn ju längre österut den kommer.
Ararat (5 165 m) är den högsta toppen i Turkiet och ligger i Iğdır-provinsen i östra Anatolien;
Turkiets varierade landskap är en följd av komplexa jordrörelser som har format området i tusentals år och fortfarande visar sig i relativt frekventa jordbävningar och ibland i vulkanutbrott. Bosporen och Dardanellerna finns till på grund av de förkastningar som löper genom Turkiet och ledde till Svarta havets tillkomst. Det finns en jordbävningsförkastning över den norra delen av landet från väster till öster, vilken orsakade en större jordbävning 1999.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Klimatet är ett tempererat medelhavsklimat med heta, torra somrar och milda, fuktiga och kalla vintrar, men förhållandena kan vara mycket strängare i det torrare inlandet. Bergen nära kusten hindrar medelhavsklimatet från att sprida sig inåt land, vilket ger det inre av Turkiet ett inlandsklimat med distinkta årstider. Den centrala anatoliska platån utsätts mer för extremer än kustområdena. Vintrar på platån är särskilt stränga. Temperaturer på −30 °Cenen till −40 °C kan förekomma i bergsområdena i öster, och det kan ligga snö på marken 120 dagar om året. I väster är vintertemperaturen i genomsnitt under 1 °C. Somrarna är heta och torra, med temperaturer som vanligen överstiger 30 °C på dagen. Den årliga nederbörd är i genomsnitt ungefär 400 millimeter. De faktiska mängderna bestäms av höjdläget. De torraste områdena är Konyaslätten och Malatyaslätten, där den årliga regnnederbörden ofta är mindre än 300 millimeter. Maj är i allmänhet den fuktigaste månaden, medan juli och augusti är de torraste.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Städer
Den största staden Istanbul, som var huvudstad före republikens tid, är landets finansiella, ekonomiska och kulturella centrum.
Större städer:
(Folkmängden anges enligt folkräkningen från 2000)
Övriga större städer:
Populära turistmål är Marmaris, Alanya, Side och Istanbul.
Statsskick och politik
Turkiet är en parlamentarisk republik. Sedan Turkiet grundades som republik 1923 har landet utvecklat en stark tradition av sekularism.[Çarkoǧlu (2004)] Turkiets konstitution slår fast de huvudsakliga principerna för statsstyrelsen och fastslår att Turkiet är en centraliserad enhetsstat. Den nuvarande konstitutionen skrevs den 7 november 1982 under en tid av militärdiktatur (se Turkiets historia). Den antogs genom folkomröstning 1982 och har ändrats ett flertal gånger under senare år.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Statschefen är presidenten som till stor del har en ceremoniell roll. Presidenten väljs för sju år av parlamentet men behöver inte vara parlamentsledamot. Den nuvarande presidenten , Ahmet Necdet Sezer, valdes 16 maj 2000, efter att tidigare ha varit ordförande för Turkiets författningsdomstol. Den verkställande makten utövas av premiärministern och ministerrådet som utgör regeringen, och den lagstiftande makten utövas av parlamentet, som har en kammare. Rättsväsendet är oberoende av regering och parlament, och författningsdomstolen har i uppgift att avgöra om lagar och förordningar är förenliga med konstitutionen. Statsrådet är högsta rättsinstans i administrativa ärenden, och Högsta domstolen i alla andra.
Premiärministern är vanligen ledaren för det parti som har vunnit valet och väljs av parlamentet genom en förtroendeomröstning om hans regering. Den nuvarande premiärministern är den tidigare borgmästaren i Istanbul, Recep Tayyip Erdoğan, vars islamisk-konservativa parti AKP fick en absolut majoritet av parlamentsplatserna i valet 2002, med 34% av rösterna.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ][, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Varken premiärministern eller hans ministrar behöver vara parlamentsledamöter, men i de flesta fall är de det (ett nämnvärt undantag var Kemal Derviş, som var ekonomiminister efter finanskrisen 2001).[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Parlamentet har 550 ledamöter som väljs för en femårsperiod genom proportionellt valsystem med partilistor från 85 valkretsar som motsvarar de 81 administrativa provinserna (Istanbul är indelat i tre valkretsar och Ankara och Izmir i vardera två på grund av deras stora folkmängd). Partierna måste klara en procentspärr på 10% av rösterna för att bli representerade i parlamentet. På grund av tioprocentsspärren kom endast två partier in i parlamentet efter valet 2002.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Oberoende kandidater får kandidera och måste få 10% av rösterna i sin valkrets för att bli valda.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ][, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Militären har traditionellt varit en politiskt mäktig institution, som uppfattas som väktare över Atatürks republik. Enligt lagen är skyddet av den turkiska konstitutionen och landets enhet anförtrodd åt Turkiets krigsmakt, och denna spelar därför en formell politisk roll via det Nationella säkerhetsrådet som väktare över republikens sekulära och enhetliga natur och Atatürks reformer.[Hale (1994)] Genom Nationella säkerhetsrådet bidrar armén till rekommendationer för försvarspolitik mot hot mot landet, inklusive sådana som hänför sig till separatism eller religiös extremism. Under senare år har reformer lett till försök att minska militärens konstitutionella makt och öka den civila representationen i Nationella säkerhetsrådet, i enlighet med EU:s krav.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Trots dess inflytande i civila frågor och möjligen på grund av detta har militären starkt stöd bland folket och anses vara den institution som man har störst förtroende för.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Eftersom Turkiet är kandidat för EU-medlemskap anstränger sig regeringen för att avskaffa korruptionen, som är utbredd, men har ännu inte lyckats. Det nuvarande regeringspartiet är Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP). Den nuvarande presidenten Ahmet Necdet Sezer tillhör dock inte detta parti.
I slutet av april 2007 demonstrerade en halv miljon människor i Istanbul och Ankara mot vad man anser vara den nuvarande regeringens ökade islamifiering av Turkiet. På grund av oppositionens bojkott av de omgångar av presidentvalet som ägde rum i det turkiska parlamentet, där AKP har majoritet, och som följaktligen ogiltigförklarades, hoppade AKP:s presidentkandidat Abdullah Gül av presidentkampanjen. Till följd av det politiska dödläget röstade parlamentet den 10 maj genom en grundlagsreform som innebär att presidenten väljs direkt i folkval för en femårsperiod och kan väljas om i stället för den nuvarande sjuårsperioden utan möjlighet till omval. För att reformen ska träda i kraft måste det godkännas av den sittande presidenten, alternativt genom folkomröstning eller beslut i författningsdomstolen. Sezers mandatpariod gick ut den 16 maj. Nyval till parlamentet hölls den 22 juli, framflyttat från det tidigare planerade datumet i november. Nyvalet vanns av regeringspartiet AKP.[BBC News - Turkey re-elects governing party ] Abdullah Gül valdes till president den 28 augusti.
Utrikesrelationer
Turkiets huvudsakliga politiska, ekonomiska och militära förbindelser har förblivit rotade i väst sedan republiken grundades och gick med i Nato 1952.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Europeiska unionen är Turkiets största handelsepartner, och närvaron av en väletablerad turkisk diaspora i Europa har bidragit till omfattande förbindelser mellan de båda under årens lopp. Turkiet blev medlem av Europarådet 1949, ansökte om associerat medlemskap i EG (föregångare till EU) 1959 och blev associerad medlem 1963. Efter årtionden av politiska förhandlingar ansökte Turkiet om fullst medlemskap i EG 1987, slöt ett avtal om tullunion med EU 1995 och inledde officiellt anslutningsförhandlingar 3 oktober 2005.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Historiskt har det förekommit spänningar i relationerna med grannlandet Grekland. Den länge delade ön Cyperns och dispyterna om Egeiska havet luft- och sjögränser är de huvudsakliga tvisteämnena mellan de två grannländerna.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Nyligen har Cypernfrågan blivit en av de största tvistefrågorna i Turkiets anslutningsförhandlingar med EU, eftersom Turkiet vägrar öppna sina hamnar för grekcypriotisk trafik.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Trots detta har de två länderna gått in i en mycket mer positiv period i sina relationer med varandra, efter jordbävningarna i Turkiet och Grekland 1999 och de snabba räddningsinsatserna från båda sidor. Grekland stödjer nu aktivt Turkiets kandidatur till att bli EU-medlem.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Sedan slutet av Kalla kriget har Turkiet aktivt byggt upp relationer med före detta kommunistiska stater i Östeuropa och Centralasien, vilket har lett till många ömsesidiga investeringar och migrationsströmmar mellan dessa stater och Turkiet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkiets relationer med grannlandet Armenien är dock fortfarande spända på grund av det fortsatta dödläget i Nagorno-Karabach mellan Armenien och Azerbajdzjan, ett turkspråkigt grannland som är allierat med Turkiet. En annan viktig fråga rör det armeniska folkmordet 1915-17. Den turkiska regeringen avfärdar uppfattningen att dessa händelser utgjorde ett folkmord och hävdar istället att dödsoffren berodde på etniska konflikter, sjukdomar och svält.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
På grund av dess sekulära traditioner har Turkiet sett med misstänksamhet på vissa länder i regionen, vilket har orsakat spänningar, särskilt med dess största granne Iran.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Fastän Turkiet deltog i den Natoledda fredsbevarande operationen i Afghanistan efter 11 september-attackerna 2001, väckte Irakkriget starkt inhemskt motstånd i Turkiet. Ett regeringsförslag om att tillåta amerikanska trupper att attackera Irak från Turkiets sydöstgräns uppnådde inte den absoluta majoritet på 276 röster som krävdes för att parlamentet skulle anta det, utan fick stöd av 264 röster mot 250.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Detta ledde till en avkylning av relationerna mellan USA och Turkiet och farhågor för att de skulle skadas av situationen i Irak.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkiet är särskilt bekymrat över utsikten att en självständig kurdisk stat kan bildas ur ett destabiliserat Irak, då landet har utkämpat ett eget krig mot den kurdiska organisationen PKK, där omkring 37 000 människor beräknas ha dött.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Detta fick den turkiska regeringen att utöva påtryckningar på USA om att slå ned på PKK:s träningsläger i norra Irak, utan större framgång.
Militär
Den turkiska krigsmakten består av armén, flottan och flygvapnet. Gendarmeriet och kustbevakningen fungerar som delar av inrikesministeriet i fredstid, men är underordnade arméns respektive flottans befäl i krigstid, då de har både polisiära och militära funktioner.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Generalstabschefen utnämns av presidenten, och är ansvarig inför premiärministern. Ministerrådet ansvarar inför parlamentet för frågor om nationell säkerhet och fullgod förberedelse av krigsmakten för att försvara landet. Befogenheten att förklara krig och utplacera turkiska styrkor i utlandet eller tillåta utländska styrkor att vara stationerade i Turkiet ligger helt och hållet hos parlamentet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Turkiets krigsmakt är den näst största stående krigsmakten inom Nato, efter , och har en sammanlagd styrka på 1 043 550 personer i uniform i dess fem grenar.[Economist Intelligence Unit:Turkey, s.23 (2005), refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ][, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
1998 tillkännagav Turkiet ett moderniseringsprogram till en kostnad av ungefär 31 miljarder amerikanska dollar över en tioårsperiod i olika projekt såsom pansarvagnar, helikoptrar och automatkarbiner.[Economist Intelligence Unit:Turkey, s.22 (2005), refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkiet bidrar också till Joint Strike Fighter-programmet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Turkiet har deltagit med styrkor på internationella uppdrag för FN och Nato sedan 1950, däribland fredsbevarandeuppdrag, olika uppdrag i före detta Jugoslavien och stöd till koalitionsstyrkorna i Kuwaitkriget. Turkiet håller 36 000 soldater i Nordcypern och har haft trupper stationerade i Afghanistan som en del av den amerikanska stabiliseringsstyrkan och den FN-auktoriserade, Natoledda ISAF-styrkan sedan 2001.[Economist Intelligence Unit:Turkey, p.23 (2005)][, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] 2006 stationerade det turkiska parlamentet en fredsbevarande styrka bestående av patrullbåtar och ungefär 700 marksoldater som en del av en utökad FN-styrka i Libanon (UNIFIL) efter Israel-Libanon-konflikten 2006.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Administrativa indelningar
Turkiets huvudstad är Ankara. Turkiets territorium är indelat i 81 provinser (il i singular, iller i plural) för administrativa syften. Provinserna är organiserade i 7 regioner för statistiksyften, men dessa motsvarar ingen administrativ struktur. Varje provins är indelad i distrikt. Totalt finns 923 distrikt.
Provinserna har i allmänhet samma namn som provinshuvudstäderna, som också kallas centraldistrikt. Undantag från detta är provinserna Hatay (huvudstad: Antakya), Kocaeli (huvudstad: İzmit) och Sakarya (huvudstad: Adapazarı). De folkrikaste provinserna är Istanbul (+10 miljoner), Ankara (+4 miljoner), İzmir (+3,4 miljoner), Konya (+2,2 miljoner), Bursa (+2,1 miljoneron) och Adana (+1,85 miljoner).
Provinser:
Huvudartikel: Turkiets provinser
Den del av Kurdistan (eller norra Kurdistan) som ligger i östra Turkiet stundom kallas stundom de kurdiska provinserna.
Ekonomi
Finansdistriktet Levent i Istanbul
[CIA World Factbook , refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkiet klassificeras också som ett nyligen industrialiserat land av ekonomer och statsvetare över hela världen, och är medlem av G20, som sammanför de 20 största ekonomierna i världen.
Under större delen av sin historia som republik har Turkiet följt en kvasi-etatistisk linje, med strikt statlig kontroll över deltagande i privata sektorn, utrikeshandel och utländska direktinvesteringar. I slutet av 1980-talet påbörjade Turkiet en serie reformer på initiativ av premiärminister Turgut Özal med suftet att förändra ekonomin från ett etatistiskt, isolerat system till en mer marknadsorienterad och privatsektorbaserad modell.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Reformerna drev på snabb tillväxt, men denna tillväxt punkterades av kraftiga recessioner och finansiella kriser 1994, 1999 (efter jordbävningen det året)[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] och 2001,[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] vilket resulterade i en genomsnittlig tillväxt på 4% av BNP per år mellan 1981 och 2003.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Frånvaro av ytterligare reformer kombinerat med stora och växande underskott i den offentliga sektorn och utbredd korruption orsakade hög inflation, en svag banksksektor och ökad makroekonomi instabilitet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Sedan den ekonomiska krisen 2001 och de reformer som inleddes av den dåvarande finansministern, Kemal Derviş, har inflationen fallit till ensiffriga tal, investerarnas tilltro och utländska investeringar har ökat kraftigt och arbetslösheten har sjunkit. Turkiet har gradvis öppnat sina marknader genom ekonomiska reformer genom att begränsa statliga kontroller på utrikeshandel och investeringar och privatisering av offentligt ägda industrier, och liberalisering av många sektorer för deltagande från privata och utländska aktörer har fortsatt under politisk debatt.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
BNP-tillväxttakten för 2005 var 7,4 procent,[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] vilket gjorde Turkiet till en av de snabbast växande ekonomierna i världen. Turkiets ekonomi är inte längre dominerad av traditionella jordbruksaktiviteter i landsbygdsområdena, utan mer av ett dynamiskt industriellt komplex i de större städerna, tillsammans med en utvecklad tjänstesektor. Jordbrukssektorn står för 11,9% av BNP, medan industrisektorn och tjänstesektorn står för 23,7% respektive 64.5%.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Andra viktiga sektorer i den turkiska ekonomin är byggnad, bilindustri, elektronik och textilier.
Under senare år har den kroniskt höga inflationen förts under kontroll och detta har lett till lanseringen av en ny valuta för att befästa de ekonomiska reformerna och sudda ut spåren av en instabil ekonomi.
Den 1 januari 2005 ersattes dem gamla turkiska liran med den nya turkiska liran genom att 6 nollor avskrevs (1 YTL= 1 000 000 TL).[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Som en följd av fortgående ekonomiska reformer har inflationen sjunkit till 8,2% år 2005, och arbetslöshetsnivån till 10,3%.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkiet har en BNP per capita (nominell) på 5062 USD och är därmed rankat som nummer 64 i världen år 2005. 2004 uppskattades att 46,2% av den totala disponibla inkomsten mottogs av de högsta 20% av inkomsttagare, medan de lägsta 20% mottog 6%.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Turkiets främsta handelspartner är EU (59% av export och 52% av importen år 2005),[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] USA, Ryssland och Japan. Turkiet har dragit nytta av en tullunion med EU, som undertecknades 1995, för att öka sin industriproduktion som syftar till att exporteras och tjänar samtidigt på utländska investeringar från EU till landet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] 2005 uppgick exporterna till 73,5 miljarder USD medan importerna var på 116,8 miljarder USD, med ökningar på 16,3% respektive 19,7% jämfört med 2004.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Efter åratal av låga nivåer av utländska direktinvesteringar lyckades Turkiet dra till sig 8,5 miljarder USD i utländska direktinvesteringar 2005 och antas ha nått en högre siffra 2006.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] En serie stora privatiseringar, den stabilitet som som gynnades av Turkiets EU-förhandlingar, stark och stabil tillväxt och strukturförändringar i bank-, detaljhandels- och telekommunikationssektorerna har alla bidragit till en ökning av utländska investeringar.
Landet har en stark och snabbt växande privat sektor, men statligt ägda företag har fortfarande en viktig plats inom den basala industrin, bank- och transportväsendet.
Många turkar beger sig varje år utomlands som gästarbetare, främst till Tyskland. Omkring 20 % av befolkningen uppskattas leva under existensminimum, främst i de fattiga och krigsdrabbade områdena i sydöst.
Demografi
Ä°stiklal Caddesi i BeyoÄŸlu
År 2005 hade Turkiet 72,6 miljoner invånare och en folkökning på 1,5% per år.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Enligt statistik som offentliggjordes av regeringen 2005 är den förväntade livslängden 68,9 år för män och 73,8 år för kvinnor, och genomsnittligt 71,3 för befolkningen som helhet.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Skolgång är obligatorisk och utan kostnad för åldrarna 6-15. Andelen läs- och skrivkunniga är 95,3% för män och 79,6% för kvinnor, i genomsnitt 87,4%.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Denna låga siffra beror till större del på bestående feodala attityder gentemot kvinnor i de arabisk- och kurdiskbefolkade sydöstra provinserna.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Artikel 66 i Turkiets konstitution definierar en 'turk' som var och en som är 'knuten till den turkiska staten genom bandet medborgarskap'. Därmed skiljer sig den juridiska användningen av termen 'turkisk' från den etniska definitionen. Majoriteten av Turkiets befolkning är dock av turkisk etnicitet. Andra större etniska grupper är kurder, tjerkesser, romer, araber och de tre officiellt erkända minoriteterna (enligt Lausannefördraget) greker, armenier och judar. Det finns också små grupper av levantiner, mestadels av italienskt och franskt ursprung, i Istanbul och Izmir.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Övriga minoriteter är abchazer, albaner, assyrier/syrianer (cirka 0,1%), bosnier, georgier, romer, lazer (cirka 0,5%) och zazaner. Siffrorna på hur stor andel av befolkningen som är av turkisk etnicitet sätts ibland till 70% och ibland så högt som 92%. Den största icke-turkiska etniska gruppen är kurderna, en distinkt folkgrupp som traditionellt är koncentrerad till den sydöstra delen av landet. Andra minoriteter än de tre officiella har inga speciella privilegier som grupper, och termen 'minoritet' är fortfarande ett känsligt ämne i Turkiet. Graden av assimilation till majoritetsbefolkningen bland olika etniska grupper är hög. Inom den turkiska befolkningsgruppen kan vissa distinktioner också göras grundat på ursprung från olika turkfolk. Inga tillförlitliga data om befolkningens exakta etniska sammansättning är tillgängliga, då Turkiet inte inkluderar etniska eller rasmässiga uppgifter i folkräkningar.
På grund av efterfrågan på ökad arbetskraft i Europa efter andra världskriget flyttade många turkiska medborgare till Västeuropa (särskilt Västtyskland) och bidrog till att bilda en betydande turkisk diaspora. Turkiet har nyligen blivit mottagarland för många invandrare, särskilt sedan Berlinmurens fall och den ökade rörelsefriheten i området. Dessa invandrare kommer i allmänhet från före detta sovjetrepubliker, samt angränsande muslimska länder, antingen för att slå sig ned och arbeta i Turkiet eller för att fortsätta sin resa mot EU.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Dervischer framträder vid Mevlevi-museet i Konya
BaÄŸdat Caddesi i den anatoliska delen av Istanbul
Turkiska är det enda officiella språket i Turkiet. Det finns inga tillförlitliga uppgifter om befolkningens språktillhörighet av liknande skäl som de ovan nämnda.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
94,0 procent av Turkiets befolkning är muslimer,[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] av vilka över 75 procent tillhör sunnigrenengrenen. En betydande minoritet, omkring 20 procent av den muslimska befolkningen, är anknuten till de shiitiskanana aleviter.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Den konventionella hanafitiska skolan av sunniislam är till stor del organiserad av staten, genom Diyanet İşleri Başkanlığı (Direktoratet för religiösa ärenden), som kontrollerar alla moskéer och muslimska funktionärer. Återstoden av befolkningen tillhör andra trosuppfattningar, särskilt kristna samfund (grekisk-ortodoxa kyrkan, armeniska apostoliska kyrkan, syrisk-ortodoxa kyrkan), judendom, yezidism och ateism.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Det finns en stark tradition av sekularism i Turkiet. Fastän staten inte har någon officiell religion eller befordrar någon, bevakar den aktivt området mellan religionerna. Konstitutionen erkänner religionsfrihet för individer, medan religiösa samfund står under statens beskydd, men konstitutionen säger explicit att de inte kan bli involverade i den politiska processen (genom att bilda ett religiöst parti, till exempel) eller grunda trosbaserade skolor. Inget parti får hävda att det företräder en form av religiös tro, men trots detta uttrycks vanligen religiösa känslor genom konservativa partier.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Lagen godkändes av Europadomstolen som 'legitim' i fallet Leyla Şahin mot Turkiet den 10 november 2005.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Det förekommer stora ekonomiska och traditionella klyftor mellan olika klasser, främst mellan stadsbor och landsortsbor. Dessutom förekommer fortfarande ett utbrett förtryck mot kurderna i södra Turkiet. Ofta anklagas Turkiet för att inte respektera kurdernas mänskliga rättigheter, men väldigt sällan går det till handling.
Kultur
Nobelpris i litteratur
Turkiet har en mycket varierad kultur som är en blandning av olika element från oğuzturkiska och anatoliska, osmanska (som i sig var en fortsättning på både grekisk-romerskaiskaiska och islam kulturer) och västerländska kulturer och traditioner, som började när Osmanska riket blev mer västerländskt och som fortsätter idag. Denna blandning är ett resultat av mötet mellan turkarna och deras kultur med kulturerna hos de folk som de mötte på vägen under sin folkvandring från Centralasien till väst.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
I dagens Turkiet är den turkiska kulturen rikt uppblandad med olika kulturer, däribland kurdisk, arabisk, persisk, grekisk, tjerkessisk och slavisk kultur. Orsaken till detta står att finna i det osmanska rikets erövring av dessa folkslag och, i stor utsträckning, anammandet av deras kultur. Efter osmanernas fall skedde under 1920-talet dels en tillbakagång till en mer genuint turkisk kultur, dels ett ökat kulturellt inflytande från Västeuropa. Då Turkiet omvandlades från det religionsbaserade Osmanska riket till en modern nationalstat med mycket strikt åtskillnad mellan stat och religion följde en ökning av metoderna för konstnärliga uttryckssätt. Under republikens första år investerade regeringen en stor mängd pengar i kulturella projekt, som museer, teatrar och arkitektur. På grund av olika historiska faktorer som spelar en viktig roll i att definiera den nutida turkiska identiteten är turkisk kultur en produkt av försök att vara 'modern' och västerländsk, kombinerat med den upplevda nödvändigheten att behålla traditionella religiösa och historiska värden.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Turkisk musik och litteratur utgör exempel på en sådan blandning av kulturella influenser. Många typer av musik är populära i Turkiet, från 'arabesk' till hip-hop, som en följd av interaktionen mellan Osmanska riket och den islamiska världen tillsammans med Europa, och därmed bidragande till en blandning av centralasiatiska turkiska, islamiska och europeiska traditioner i nutida turkisk musik.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ] Turkisk litteratur var kraftigt påverkad av arabisk litteratur och, särskilt, persisk litteraturs under större delen av den osmanska eran, men under slutet av den osmanska tiden blev effekten av både turkisk folktradition och västerländsk litteraturtradition mer och mer märkbar. Blandningen av kulturella influenser dramatiseras, till exempel, i form av de 'nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning' som visas i Orhan Pamuk verk enligt Svenska Akademiens motivering till Nobelpriset i litteratur 2006.
De arkitekturelement som återfinns i Turkiet är också minnesmärken över den blandning av traditioner som har influerat området genom århundradena. Förutom de traditionella bysantinska element som hittas i många delar av Turkiet, finns många produkter av den senare osmanska arkitekturen, med dess blandning av lokala och islamiska element, runtom i landet, liksom i många andra tidigare delar av Osmanska riket. Sedan 1700-talet har turkisk arkitektur i stigande grad influerats av västerländska stilar, och detta kan ses särskilt i Istanbul där byggnader som Blå moskén och Dolmabahçepalatset ligger bredvid många moderna skyskrapor, som alla representerar olika traditioner.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Den klart mest populära sporten i Turkiet är fotboll. En del professionella matcher och landskamper lockar tiotals miljoner tevetittare.[, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Turkey, läst 24 juli 2007 ]
Kulturpersonligheter
Telekommunikationer
Turkiet har väl utbyggda telekommunikationer. Det fanns 2005 43 609 000 mobiltelefoner i bruk. Landet har 16 AM-stationer, 107 FM-stationer och 6 kortvågsstationer. Vidare finns 635 TV-sändare (plus 2934 repeatrar).[1 ] Den statliga turkiska televisionen heter TRT.
Se även
Litteratur
;Historia
;Politik
;Utrikesrelationer och militär
;Geografi och klimat
;Ekonomi
;Demografi
;Kultur
Noter
Tyrkiet
Turkki
Turquie
Tyrkia
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
