){kind=small}
| Denna artikel bör utökas/ändras för att få ett globalt perspektiv. |
| Förbättra gärna texten. Se för mer information. |
Uppehållstillstånd kallas ett tillstånd för en icke-medborgare att uppehålla sig på ett lands territorium. Person som saknar uppehållstillstånd kan bli avvisad av myndighet. Uppehållstillstånd kan återkallas bland annat på grund av brott - detta kallas utvisning.
I Sverige infördes krav på uppehållstillstånd år 1927 för utlänningar som uppehöll sig permanent i landet. En föregångare, uppehållsbok, hade införts år 1918. Från 1954 togs kravet på uppehållstillstånd bort för nordiska medborgare, se Nordiska passunionen. 2006 togs kravet på uppehållstillstånd bort för EES-medborgare som i regel har Uppehållsrätt. För medborgare i Schweiz gäller avtalet EU-Schweiz om fri rörlighet för personer.
Uppehållstillstånd ges i Sverige av tre huvudskäl:
- Arbetsinvandring. Uppehållstillstånd för att arbeta ges mycket restriktivt, och då endast till experter ett företag behöver. Tillstånd till gäststudenter ges däremot ofta. Undantagna är medborgare i Schweiz och tredjelandsmedborgare som bor varaktigt i en annan EU-stat, som har rätt till uppehållstillstånd för arbete. För EES-medborgare tillämpas i stället uppehållsrätt.
- Anhöriginvandring. Anhöriga till den som har uppehållstillstånd eller anhöriga till en svensk medborgare kan också få uppehållstillstånd, i första hand man/hustru och omyndiga barn.
- Asyl och liknande skäl. Personer med behov av skydd eller hjälp kan få uppehållstillstånd efter prövning. Det finns några kategorier:
- Kvotflyktingar: Migrationsverket kan i samarbete med FN:s flyktingkommissarie UNHCRar ge uppehållstillstånd till s.k. kvotflykting som befinner sig i internationella flyktingläger. Se även artikeln om flyktingar.
- Konventionsflykting: Personer som är förföljda i sitt hemland på grund av deras åsikt, språk, folkgrupp, religion, kön eller liknande. Det ska finnas välgrundad risk för fängelse, tortyr eller liknande av dessa skäl. Det gäller i princip även de som har hög risk att råka ut för våldsbrott på grund av detta, till exempel förföljda kvinnor. Det är dock ofta svårt att bevisa.
- Skyddsbehövande: Personer som riskerar dödstraff/tortyr från landets myndigheter, till exempel polisen, eller riskerar dödas i inbördeskrig eller liknande. Det ska välkänt att sådant förekommer i landet, dessutom måste personen visa sin egen risk.
- Humanitära skäl. Personer som har en svår situation, man tycker synd om personen. De fall som beviljas gäller ofta sjuka barn som inte kan få vård i hemlandet. De närmast anhöriga får också stanna då. En stor andel av tillstånden gäller denna grupp och deras anhöriga.
I praktiken måste den som söker svenskt uppehållstillstånd av asylskäl resa till Sverige eftersom ansökan hos svensk ambassad i utlandet alltid avslås enligt principen om Första asylland. Eftersom besöksvisum knappast beviljas för medborgare i länder med betydande fattigdom, är för många en illegal inresa enda sättet att få uppehållstillstånd. Detta kräver i så fall både pengar och kontakter, eftersom flyktingsmugglare tar bra betalt och måste hålla tyst med vad de sysslar med. Tyvärr behöver de flesta länder ha denna princip, att en olaglig inresa är sättet att få asyl, en laglig rättighet om man har rätt skäl. Hela EU anstränger sig för att förhindra olagliga inresor.
MÃ¥nga anser att asylrätten tyvärr missbrukas ofta. De flesta sökande kommer utan pass (ref [1] 
sid 36), de gömmer eller ger bort sitt pass till smugglaren före gränsen, ibland till och med ljuger om sin identitet och om sitt hemland ex.vis.
Andra hävdar att den allt mer restriktiva asylpolitik som Sverige fört de senaste 10 åren har resulterat i allt fler asylsökande tvingas tillbaka till en situation i det forna hemlandet som utsätter dem för fara för deras liv, trots att Sverige enligt lag inte ska utvisa om det är fara för deras liv. Svårigheten är man ofta inte tror på påståenden om det. Sverige har också bl.a. fått viss kritik för att inte följa barnkonventionen i vissa utvisningsärenden.
