Världskulturmuseet

Bakgrund

Efter ett förslag från kulturdepartementet beslutade riksdagen vintern 1996 att en ny statlig myndighet skulle bildas, Statens Museer för Världskultur. Myndigheten sammanförde Östasiatiska Museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuseetet. Man bestämde sig för att förlägga huvudkontor till Göteborg och i samband med det togs beslut om att bygga ett nytt världskulturmuseum i staden.

År 1998 fick Statens Fastighetsverk i uppdrag av Sveriges regering att utlysa en öppen internationell arkitekttävling med målet att skapa en byggnad som skulle inrymma ett museum, lokaler för myndigheten samt Museion, en del av Göteborgs universitet. Till tävlingen anmäldes 227 bidrag från 26 länder som lämnades in anonymt. Under urvalet togs stor hänsyn till den arkitektoniska utformningen. Som vinnare i tävlingen utsågs arkitektparet Cécile Brisac och Edgar Gonzalez med kontor i Soho, London.

En viktig del i planeringen av Världskulturmuseet utgjordes därefter av att använda de erfarenheter man gjort under tidigare museibyggnationer och infoga dem i projektet. Efter att Moderna museet i Stockholm stod klart fick byggnaden svåra problem med bland annat fukt- och mögelskador. För att inte de problemen skulle upprepas infördes stränga krav på hur man skulle gå till väga under byggnationen.

Arkitektur

Världskulturmuseet är en byggnad med mycket spännande arkitektur och en stor vikt lades vid den under byggnationen. Arkitekterna Cécile Brisac och Edgar Gonzalez kallade sitt bidrag i arkitekttävlingen för Ice Cube. Detta beroende på att formerna sas efterlikna de naturliga variationerna hos en iskub. Statens Fastighetsverk motiverade sitt val med följande: Ice Cube bevarar genom sin relativt begränsade byggnadsarea betydligt mer av områdets gröna karaktär än övriga förslag, samtidigt som byggnaden annonserar sig mycket väl åt alla håll.

Sammantaget kan sägas att förslaget och den slutliga lösningen är en samlad och koncentrerad museibyggnad. Byggnaden breder ut sig på en yta av cirka 2 500 m²iskaiska och den högsta punkten är 27 meter över marken. Trots sin kub och begränsade form ansåg juryn att förslaget arkitektoniskt sätt var det mest spännande bland de tävlande. Från första skissnen har arkitekterna haft filosofi att förmedla öppenheten i byggnaden till besökarna. Mot Södra vägen hänger husets övre våningar ut över gång-enen och cykelväg utanför. Hela bottenvåningen mot gatan är en solid glasfasad vars syfte är att förbipasserande hela tiden skall kunna studera utställningssalen i källaren från utsidan.

Världskulturmuseets ingång ligger på den norra delen av byggnaden. Man möts av en mycket imponerande trappa som utgör navet i byggnaden. Trappan har inspirerats av den så kallade spanska trappan i Rom med målet att fungera som en naturlig mötesplats. Arkitekterna knyter an till sitt mål med öppenhet genom att trappan skall förmedla en utomhuskänsla och en känsla av att man befinner sig på ett torg. Den är helt belagd i ekparkett vilket även återkommer vid ingångarna till varje galleri.

Källaren innehåller den största av utställningssalarna i museet. Det är denna sal som kan betraktas ovanifrån genom den långa glasväggen mot gång- och cykelbanorna längs södra vägen. Speciellt med denna stora sal på omkring 800 m² är att det är en helt öppen yta utan några pelare. Vidare är belysningeten i utställningssalarna noggrant styrd för att inte stjäla för mycket uppmärksamhet och kan med stor precision anpassas till utställningens behov. Till taket i den stora utställningssalen är det nästan 10 meter högt. Tak i sin tur är helt blottat där ventilationsfläktar och rör skall skapa en enkelhet. För att åstadkomma en någorlunda harmoniskt mellan inslagen är ventilationen symmetri placerad och svartmålad. Golvet i utställningssalarna består av obehandlat granarnagolv, som återknyter till de svenska skog.

Grundläggning

Marken vid Världskulturmuseet består i stort sett av tre materiallager; lera, friktionsmaterial och berg. Markförhållandena kan beskrivas med ett övre lerskikt på 2-3 meter följt av ett skikt friktionsmaterial på ca 5-6 meter. Världskulturmuseets grund ligger till hälften på berg, resten vilar på friktionsmaterial. På grund av den djupa källaren schaktade man sig genom hela lerskiktet och en bit ner i friktionsmaterialet. Bottenplattan består av vattentät betongtrycket som är förankrad mot berget med dragpålar eftersom det kraftiga grundvatten annars skulle kunna orsaka svåra skador på museet.

Konstruktion

Världskulturmuseet består av två huvuddelar; en betongkonstruktion mot Södra vägen och ett glasatrium mot Liseberg. Glasatriets konstruktion är mycket enkel och består av självbärande VKR-profiler som håller uppe glaset. För att vindlasterna ska tas om hand på ett säkert sätt finns också sekundära glasbalkar som stabiliserar atriet i sidled.

Betongkonstruktionen är mer avancerad eftersom det inte finns några bärande pelare inuti utställningssalarna. Väggen mot Södra vägen består av en stor betongbalk som är 42 meter lång, 11 meter hög och 0,5 meter tjock. Det som bär de övre våningsplanen är de två tvärgående väggarna på bottenplanet.

Museet

Världskulturmuseet öppnade för allmänheten den 29 december 2004t. Tema är kulturvetenskapligt och huvudämnet är Människan och hennes skapelser i vidaste mening, avseende uttrycksformer, tid och rum. Verksamheten är inriktad mot ämnesöverskridande och tvärvetenskapliga perspektiv, i nära kontakt med pågående forskning på universiteten.

Vid planeringen av utställningarna tar museet hänsyn till det man formulerat som sin mission: Världskulturmuseet vill i dialog med sin omvärld vara en mötesplatsa som genom känslomässiga och intellektuell upplevelser verkar för att människor känner sig hemmaer över gräns, litar på och tar ansvar för en gemensam global framtid i en värld i ständig förändring. För att klara detta samarbetar museet med skolor, bibliotek, invandrarorganisationer, studieförbund och andra kulturinstitutioner.

Man satsar också på ny teknik och nya verksamhetsformer testas under utställningarna. Visionen är att tillsammmans med övriga museer inom myndigheten bidra till en utveckling av museirollen i samhällets tjänst. Som hos alla statliga museer är det fri entré till de flesta av utställningarna. Världskulturmuseet hade under sina fyra första månadeter över 200 000 besökare, vilket var målet för hela det första år. Tyvärr har inte den höga besökssiffran hållit i sig och museet hotas numera av minskade anslag om man inte lyckas locka till sig fler besökare.

Utmärkelser

Världskultumuseet har fått stort utrymme i medierna för sin udda och utmanande arkitektur. Bland de mer hedersvärda utmärkelserna finns Kasper Salinpriset som museet 2004 delade med Södertörns högskolebibliotek i Huddinge för årets bästa byggnad. Därutöver har byggnaden utsetts till årets bygge av representanter från byggindustrin, fått erkännande från Mies van der Rohe Award och vunnit Award for Excellence in Design som delas ut av AIA, The American Institute of Architects. Världskulturmuseet tildelades också 2005 års utemiljöpris som delas ut av Sveriges betongvaruindustrier.