Verners lag är en ljudlag som
1876 publicerades av den danske språkvetaren
Karl Verner. Lagen förklarar på ett elegant sätt många undantag till
Grimms lag när det gäller att beskriva den
germanska ljudskridningen som skiljer konsonantsystemet i urgermanskann från det i
urindoeuropeiska. Den innebär att de
tonlösa frikativorna *f *þ *h *s (uttalades vid tillfället antagligen [
ɸ θ x s]) blir
tonande mellan tonande språkljud:
*ƀ *đ *ǥ *z [β ð ɣ z]), utom då de föregås av betonade stavelser. Verners lag har fördunklats av senare ljudutvecklingar i alla
germanska språk, men förklarar bl.a. växlingen mellan
slagen och
slå i svenska liksom mellan
was och
were i engelska.
Externa länkar