Waffen-SS var det nazityska SS militÀra gren. KÀrnan till det framtida Waffen-SS skapades nÀr det inom SS i Berlin 1933 bildades en sÀrskild Stabswache (stabsvakt), embryot till Leibstandarte Adolf Hitler.
Under andra vÀrldskriget utgjordes den tyska krigsmakten dels av Wehrmacht ('Försvarsmakten'), ett vÀrnpliktsförsvar inledningsvis bestÄende i princip enbart av tyska soldater, dels av Waffen-SS, som rekryterade sÄvÀl tyska och s.k. 'folktyska' (etniska tyskar frÄn t.ex. RumÀnien) som icke-tyska utlÀndska medborgare. Rekryteringen skedde huvudsakligen (initialt) pÄ frivillig basis, men vid krigsslutet alltmer genom tvÄngsrekrytering.
I krigstid (vilket var allt Waffen-SS var med om) var Waffen-SS operativt understÀllt Wehrmacht och kom dÀrför av vissa att uppfattas som en ny, fjÀrde gren av Wehrmacht. Medlemmar i Waffen-SS hade i regel sin blodgrupp tatuerad i höger armhÄla, vilket innebar fördelar vid omhÀndertagande av skadade (det gick snabbare att fÄ fram blodgruppen) och att soldaterna inte lika lÀtt kunde desertera och pÄstÄ sig vara civila.
I de utlÀndskt prÀglade divisionerna av Waffen-SS fanns bland annat drygt 60 000 letter, 50 000 ungrare (plus tiotusentals ungerska medborgare som var etniska tyskar), 20-35 000 ryssar (skillnaden beror pÄ om man tar med de kosacker som pÄ papperet överfördes till SS), 30 000 ester, drygt 23 000 belgare (uppdelade i valloner och flamlÀndare), 22 000 hollÀndare (nÄgot fler fanns inom Wehrmacht), 20 000 bosnier, 20 000 ukrainare, 11 000 fransmÀnerer, 9 000 alban, 6 000 danskar, 6 000 norrmÀn, 1 400 finlÀndare, 800 schweizare (de var fler i Wehrmacht: cirka 1 200), 180 svenskar och 60 personer frÄn Liechtenstein. PÄpekas bör att lÄngt ifrÄn alla var frivilliga Àven om deras resp. division kallades för 'frivilligdivision'. Bland de frivilliga frÄn Norden var dock samtliga frivilliga.
Kvaliteten pÄ divisionerna i Waffen-SS varierade i hög grad. Generellt, men inte alltid, höll förband med övervÀgande tysk, baltisk och nordvÀsteuropeisk nationalitet en hög kvalitet. Efterkrigslitteraturen har ibland överdrivit Waffen-SS förbandens styrka i jÀmförelse med den tyska armén (pÄ tyska hette armén Heer. Tillsammans med Luftwaffe och Kriegsmarine = Wehrmacht).
Waffen-SS var utustade med mycket moderna kamouflageuniformer redan frÄn början av kriget.
NĂŒrnbergtribunalen fann att Waffen-SS begĂ„tt krigsförbrytelsernana pĂ„ bĂ„de vĂ€st- och östfronten, och utgjorde en kriminell organisation med ett litet undantag: 'Reiter-SS' som var en sĂ€rskild ryttarorganisation inom SS. TvĂ„ av de mest skĂ€ndliga brotten pĂ„ vĂ€stfronten var massakrer i franska Oradour-sur-Glane (juni 1944) och belgiska MalmĂ©dy (december 1944). Ett minst lika extremt brott mot krigets lagar utförde Waffen-SS (divisionen 'Totenkopf' för att vara exakt) dock redan 1940 i den franska byn med det mĂ€rkliga namnet Le Paradis. De allra största brotten begicks dock pĂ„ östfronten, men Ă€r inte lika detaljerat dokumenterade. 'Wiking'-divisionens delaktighet i massmord 1941 Ă€r för nĂ€rvarande (2006) under utredning och debatt i Norge eftersom norska SS-frivilliga misstĂ€nks ha deltagit i detta. Möjligtvis kan nĂ„gon svensk SS-frivillig ocksĂ„ ha varit med. Ă r 1941 fanns dock enbart nĂ„gon enstaka svensk i divisionen.